Ända sedan jag, för tidningen HundLiv 1995, gjorde en intervju med en hundförare som var med vid jordbävningen i Armenien 1988 har jag varit intresserad av räddningsarbete med hund. År 2002 startade en kurs på klubben och jag kunde inte låta bli att göra ett försök!

Sera och jag har blivit godkända på inträdesprovet och SBK-1 men jag bestämde mig i april 2004 att avbryta utbildningen då jag hade tappat all motivation för träningen. Det tar mycket tid att träna räddningshund och när 2004-års tävlingssäsong började ta fart igen lockade det mer med tävlingar än räddningsträning på helgerna, så valet var ganska enkelt.