Dagen efter Lillys storseger stod Martin och Bandy på startlinjen. När vi ändå var i gång kunde vi ju köra en ritt till liksom ;-) (Observera att Linnéa, 3 månader, var med på hela spektaklet - från morgon till kväll båda dagarna!). Martin, som var taggad från såväl Vasaritten i augusti, som från Lillys vinst gick för seger kaxig som han är.... och det höll! De två ryttare som han jagade under första slingan tappade bort sig själva, den ena utgick pga hälta och den andra gick vi om i grind så att säga. Bandy, som kanske inte är den tuffaste lilla arabpojken som går att hitta, stålsatte sig och höll undan på sista slingan - och groombilen fick ligga i för att hinna fram till groomstoppen i tid! :-) Vilken underbar avslutning på såväl helgen som på 2013-års distanstävlande! Bandy och Martin som nummer ETT! :-)

* * *

Målsättningen för Lilly var ända sedan jag köpte henne att starta unghästfinalen för 5-åriga hästar. När min graviditet liksom "kom emellan" blev målet bara ännu viktigare. Med en hel del ridhjälp från alla möjliga håll lyckades vi genomföra unghästfinalen - och lyckades även gå hela vägen! Lillyanne blev, efter en mycket väl genomförd ritt av inlånade ryttaren Hanna Martinsson, utsedd till 2013-års bästa 5-åriga distanshäst och förärades förutom med äran också med ett segertäcke från Back-on-Track! :-)
En fantastisk dag, fantastisk häst och fantastiskt stort tack till alla som hjälpt oss på vägen! Litet extra tack till Hanna Martinsson förstås, och till Annelie Eriksson som trots sina egna bekymmer detta år ändå engagerade sig i Lilly och dessutom fanns med i groombilen på denna så viktiga tävlingsdag!

* * *

Sommaren 2013 var Bandy utlånad till duktiga systrarna Emma och Matilda Brand eftersom jag själv först var gravid och sedan inte kunde rida på ett tag efter att lilla Linnéa tittat fram. Självklart skulle ju systrarna introduceras till distansridning! :-) Enklast var det för Matilda eftersom hon kunde rida på mitt gröna kort (Emma - du måste ta grönt kort nu!!) och Billingeritten passade bra att debutera på. Matilda fick frågan om hon ville rida en Prova-PÅ, men den 12-åriga tuffa ryttarinnan ville såklart rida distans på riktigt - 5 mil Clear Round fick det bli!
De tog sällskap med Zäto som Bandy tidigare tävlat tillsammans med och hela ritten gick som en dans! Kavlis röd-vita CR-rosett blänkte ikapp med Matildas leende när ritten var avklarad! :-)

* * *

Vasaritten har sedan 2011, då jag red den, varit en av de ritter som Martin varit riktigt sugen på att genomföra. Nu var det dags! Groombilen styrdes av mig och med mig hade jag 11-åriga Matilda Brand, fd medryttaren Emelie Arnfjell och lilla goa Linnéa som nu hunnit bli hela 2 månader gammal.
Martin red på i ett ganska bra tempo och kom in i grind samtidigt som de två ryttare som under banan legat strax framför honom. Väl i grind passerade vårt team de andra och Martin var först ut på andra slingan. Ryttaren efter honom passerade dock innan de hunnit ut från tävlingsområdet, men vad gör väl det när andra placeringen kunde hållas ända in i mål! Detta var Bandys första tävling där han slutade som placerad och fick rida ärevarv med blå rosett i tränset! HÄRLIGT!!!

* * *

Till Laxåritten fick medryttare Louise inte ledigt från sitt jobb, så det första alternativet till ryttare var maken Martin. Att själv köra groombilen med en då 3 veckor ung liten Linnéa kändes lite halvt osmart... Jag efterlyste således groom eller ryttare via Facebook och fick bland annat napp från Hanna Martinsson! Hanna och jag känner varandra via Annelie E och har bland annat ridit Vasaritten ihop för ett par år sedan. Med Hanna som ryttare och Martin som groombilschaufför roade jag mig själv med att vara förste grindchef - då kunde jag ta hand om Linnéa på bästa sätt också. Ritten genomförde Hanna och Lilly med bravur och ännu en godkänd röd/vit Kavli-rosett hängdes i Lillys träns!

* * *

Debut för året och - inte minst - debut för min unghäst Lillyanne! Själv gravid i 9:e månaden fick jag överlåta själva ridandet till medryttaren Louise och eftersom det var distansdebut även för henne fick Martin sadla på Bandy och agera lots! För egen del rattade jag groombilen tillsammans med ett helt gäng kanonduktiga premiär-groomar. JÖSSES vilken underbart rolig dag detta blev! Spännande så det förslog då banan minst sagt var lite tuffare än jag kunnat förutspå och slutligen SÅ fantastisk när båda mina duktiga, makalösa hästar blev godkända! Martin och Louise disponerade banan på ett utmärkt sätt utifrån hästarnas förhållanden! Allra största behållning tror jag ändå jag fick av Lillys fantastiska uppförande på själva tävlingsplatsen... vi har inte "övat långritt" med annat sällskap än just Bandy och hon har tidigare bara varit ifrån hemmet vid förra årets premiering! ÄNDÅ tog hon hela dagen med största lugn och pulsade in i förbesiktningen på 37 spm och stod i veterinärbesiktningen som om hon aldrig gjort annat.... Fantastisk!

* * *

Årets sista. I envist, ihållande regn och med mindre framåtanda än årets tidigare ritter genomförde jag och Bandyn 8-mil i skogarna kring Laxå. Första slingan i trevligt sällskap av Kicki och Belisha som vi dessvärre inte lyckades hänga på i grinden... Bandy fixar inte riktigt att förlora ett så trevligt sällskap, så de två återstående slingorna gick i rejält makligare takt... Till saken hör väl också att ryttaren tänkte tankar som "kanske skulle jag ändå ringa och be Martin komma med transporten" under andra slingan - inte direkt peppande tankar för hästen månne... dock desto härligare när vi gick i mål som godkända! Vi hade ju trotsat vädrets makter, halkat oss igenom den leriga banan helt oskadda och vi var godkända på vår andra 8:a! :-) Solsken i bilen hela vägen hem kan jag lova!

* * *

Efter att ha fått pensionera sin egen Mr Bento från distansridningens fantastiska värld efter en CR och en ej godkänd T50 har Martin nöjt sig med att grooma åt mig. ...men till sist blev han ändå sugen på att ta sig en tur på distansbanorna igen! Han fick således låna min lilla plutt och på grund av att reglerna hunnit ändras sedan han tävlade sist så behövde Martin rida ännu en godkänd CR för att få rida tävlingsklass. Bandy-bus lotsade maken med trygg hov runt Billingerittens fina bana och att Bandyn har förstått sig på det här med distansritt fick vi ännu ett kvitto på. Eftersom CR har en min- och maxtid var vi ett tag lite oroliga över att det skulle gå för fort - för som Martin sa "han vill helt enkelt inte skritta!" :-)
I mål var hästen pigg som en mört, men ryttarens ben var det lite värre med... nåja. Nu har han hela vintern på sig att träna inför nästa säsongs tävlingar ;-)
Bilden är från målgången efter 5 mil.

* * *

Min superduktiga lilla häst sprang med öronen framåt och positiv inställning alla de fem milen och tog igen sig i pausen som en sann soffpotatis - perfekt! Vi hade kanontrevligt sällskap av Kicki och Bellis hela ritten, vilket säkert gjorde sitt till för både häst och ryttare, men lilla pållen visade att han verkligen ville springa på den här tävlingen :-) Kanonväder, kanonpålle, kanongroomning av maken och fantastiskt sällskap - kan man egentligen begära mer av en distansritt? Nej, jag tycker nog inte det faktiskt :-) Så himla nöjd! :-) ...och så var det ju nytt hastighetsrekord av mig och Bandyn också! :-)

* * *

Bandyn fortsätter att gå från klarhet till klarhet – A9-ritten genomfördes med bravur och jag sken som en sol när vi passerade mållinjen tillsammans. Möjligen var han lite väl taggad i starten och jag höll mig till rutinen att starta ett stycke efter den stora gruppen. Självklart bjöd Bandy på ett par rejäla bockningar i ett försök att komma loss och fram till första groomstoppet var han riktigt kämpig att rida… Väl efter det gick han som en dröm! Framåt framåt och framåt – och det helt på egen hand! I grinden skötte sig Bandy som den distanshäst han har utvecklats till – han stod snällt stilla och lät sig kylas. Pulsade in ganska snabbt och som vanligt visslade pausen bara förbi… Även under andra slingan knatade Bandyn på i god takt och vips så var det roliga slut – målet närmade sig och jag var så tokigt nöjd med ritten att det inte gick att undvika ett stort leende som sträckte sig från öra till öra…. ;-)

* * *

Ibland händer det saker som gör att man måste ta ett litet steg tillbaka och liksom börja om... Det kan vara lite motigt, men kämpar man sig igenom är resultatet oftast så mycket skönare att ta del av. Så även denna gång. Bandyn, min go´a bästa Bandy, verkade ha längtat lika mycket som jag efter distansen sedan i höstas... Han brallade i starten, han brallade  rejält ett par gånger längs banan  - men OJ som han gick! Vi gick hela sträckan själva och han bara pinnade på! Inga tveksamheter om att han hade mer att ge, för på slutbesiktningen passade han på att lattja genom en brall på upptravningen där också...! Han är rolig, den lilla busen. UNDERBAR ritt, FANTASTISKT fin tävlingsplats och OJ OJ OJ vilken HÄRLIG HÄST!!!
Extra tack också till mina två fantastiska groomar som var med för allra första gången och skötte allt med bravur!!! :-)

* * *

Vilken ritt! Vilken häst!!
Vasaritten bjöd på underbar natur med vackra slingor längs med sjöar, gokartbanor, stadsmiljö och så naturligtvis slalombacken...! Den grå häststatyn mitt i centrum bekom inte Bandy något vidare och vi tog även slalombacken galant! Han ville trava uppför delar av den (!!), men jag tyckte inte det var riktigt läge för det :-) Många poletter verkar nu ha fallit ner och hamnat på rätt ställe i Bandyns huvud - att springa och springa förbi andra hästar utan att sakta av farten och att ha krafter kvar att öka på sista slingan - ja, det var min Bandy på Vasaritten det!
Vi red tillsammans med Hanna Martinsson på Expensa och de slog oss med en noslängd på målsnöret (vilket gjorde att vi kom 5:a, just utanför placering) - men vad gör väl det... den här ritten var pricken över i utifrån Robban Brobergs text... "målet är ingenting, vägen är allt".
Bandy, min Bandy - vad vore jag utan dig (och utan superb groomhjälp såklart)!

* * *

Årsdebuten är alltid lite extra speciell. I år ägde den rum på A9-ritten - den enda ritt som Bandy och jag tidigare inte haft särskilt tur med... men den här gången gick det hela vägen och vi blev godkända! Red tillsammans med Annelie Eriksson och det var toppentrevligt sällskap. Till största delen travade vi runt och endast ett litet kort ögonblick blev Bandy aningens matt, men det var bara att peppa honom lite så kom han igen direkt! Han hade definitivt krafter kvar efter ritten och var pigg och glad i mål! Härligt! A9 är fantastiskt fint med gräsbevuxna vägar och en tävlingsplats som var helt toppen i år!

* * *

Så var det då gjort - Bandy och jag har genomfört vår första 8:a! :-) När jag började, 2008, var just 8 mil ett av våra "stora" mål, men då trodde jag inte att vi skulle fixa det så snart som redan 2010. När 5-mil började kännas kort, när Bandy började vilja gå för egen maskin (utan att behöva "hare") och när han kändes i fin form (så här i slutet av säsongen) tyckte jag att det var dags att ta steget. Målsättningen var såklart att få en godkänd ritt, inte att rida fort, och det visade sig vara en god taktik, då större delen av startfältet inte blev godkända. Vi red hela sträckan tillsammans med Bente Julin och Zäto (Billingens DRK), men då Zäto fortfarande är ung fick Bandy hålla ställningarna genom att dra i princip hela vägen. Mycket imponerad av att Bandy fixade det. På första slingan red vi en lång sträcka i härlig mjuk rullande galopp och jag bara log! :-D Det är så distansritt ska kännas!
På andra slingan kom en liten svacka, men inte värre än att Bandy glatt travade iväg på uttiden till tredje slingan igen! Mycket positiv häst och han verkar ha fattat grejen med distansritt nu faktiskt. Även på tredje slingan fick vi till en underbar galoppsträcka, men Bandy hade nog gärna velat att Zäto och han hade växlat tätposition lite mer än vad som gjordes. Sista korta sträckan mot mål gick vi dock i frisk galopp igen och målspurten (tror aldrig jag har galopperat så fort med Bandy förut) tog vi hem med en noslängd! ;-) När sedan veterinären gav klartecken i sista besiktningen så bokstavlingen TJÖT jag i högan sky av glädje! TACK lilla Bandyn, för en toppenhärlig dag! (...och tack till Bente och Zäto för mycket trevligt sällskap!)
(Vill man veta resultatet så kom vi faktiskt 4:a, precis utanför placering, och av 12 starter och 5 godkända känns det hur bra som helst trots att vi red nästan för sakta...) *ler*

* * *
 

foto: Marika Modig

Efter en nedresa med en magsjuk make/chaufför/groom var målsättningen med ritten enbart att genomföra den… Martin kunde inte åka ut och grooma utan bäddades ner i tävlingstältet. Tack vare vänliga groomar längs med banan kunde Bandy ändå få dricka vid hinkplatserna och utan dem hade tävlingen inte gått att genomföra. Första sträckan var rysligt kuperad på mitten och jag kan ha hållit en aningens för högt tempo för Bandy… Var dock inga bekymmer i grind och på andra sträckan gick vi för första gången ut i galopp från ut-tiden, men resterade del av sista slingan tillryggalades i en mycket maklig takt av trav… runt 11 km/h! Vilket ändå kan ses som en stark insats från Bandy då vi gick helt själva i 15 km av sträckan… Dock skulle det visa sig att Bandy hade samlat kraft, eftersom vi klarade av att göra ett ryck i de sista backarna närmast målgång och därmed också lämnade stora delar av startfältet bakom oss. Tack vare en häst som ville kämpa, och som kanske börjar känna samma tävlingsdjävul som jag själv allt för lätt drabbas av, slutade vi på en mycket hedrande 5:e placering! Vårt bästa resultat hittills – och det utan egen groom! (TACK till er som hjälpte oss!!!) Allra roligast var dock att Bandy var mer positiv än någonsin tidigare till att gå ut på andra slingan och att han valde galopp över ”ut-tids-linjen”!
 

* * *

Sen årsdebut, men bättre sent än aldrig :-) Med stort mått distansabstinens startade jag och Bandy årets första ritt och vår andra T 50 i "karriären". Hade som mål att bli godkänd och att gå liiite fortare än förra årets tävlingsritt. Båda målen uppfylldes, även om jag nog snarare hade siktat på att rida ca 13-14 km/h... Dock var Bandy lite seg på banan - han saknade att ha Bento vid sin sida! Hade vi bara ridsällskap så gick han som en dröm och emellanåt gick det även riktigt fint i en härlig galopp även på egen hand. Har ändå tränat mycket ensam den senaste tiden hemma eftersom Bento har varit lite halt till och från, men det är väl ännu mer ensamträning som gäller gissar jag. ...plus att vi nog ska ta och banta ner Bandy lite - såg att inte direkt har samma kroppsfigur som de andra, riktiga, distanshästarna *ler*
Hur som helst så är jag oerhört nöjd med honom i alla omkringsituationer. Sköter sig utmärkt vid besikningarna, är mycket trevlig och lugn på tävlingsplatsen och i tävlingssammanhang verkar han också ha glömt att han annars inte är helt trafiksäker :-) Träbroar är han dock lika skeptiskt till som hemma, så det behöver vi träna mera på. Kanske ska bygga en som han måste passera på väg till hagen?!
 

* * *

Ett år efter distansdebuten anmälde vi oss till Tävlingsklass 50 km. Uj vad spännande! Jag fick jobba järnet med att hålla tävlingsjävulen i schack, och vi bestämde oss för att rida på snittet 12 km/h. Var en lite klurig bana för oss nybörjare då den innehöll ganska mycket asfalt och betydligt mer kuperad terräng än vad vi tränar i… Efter första sträckan på 32 km blev tyvärr Martin och Bento uteslutna pga hälta! Bento markerade efter en lång skrittsträcka (asfalt i nedförsbacke), men det mjukades upp tills vi kom till ankomst. Dock hände något under besiktningen och han haltade igen (vi misstänker något i korset). Bandy och jag fick alltså gå ut själva på andra sträckan och det var mycket motigt!!! Bandy ville då rakt inte gå utan Bento! Han snurrade två gånger på startsträckan och sedan fick jag driva på honom en bra bit (i skritt!) innan en YR-SM-ryttare kom ikapp oss och vi fick lite draghjälp. Tack vare henne (Annelie Eriksson - som också vann YR-SM!) kunde vi galoppera en riktigt lång bit i ett oerhört behagligt tempo och snittet låg en bra stund på 16 km/h. Gick dock snabbt ner till ca 14 km/h när det var en lång sträcka med singelgrus… (Nästa år får Bandy ha sulor hela säsongen!) Annorlunda upplevelse att rida ensam så långt - men efter mer än halva andra sträckan träffade vi på ett ekipage som ridit vilse, och eftersom jag kände till skogarna så hjälpte jag henne rätt och vi tog sällskap till målet. Det var nervöst att gå in i grind då kan jag lova, men allt gick bra och vi gick rakt igenom hela tävlingen med nollor i protokollet! Härligt! Första tävlingsklassen genomförd och godkänd för min och Bandys del! Tråkigt för Martin och Bento att de inte höll hela vägen, men det är bara att komma igen till nästa år.
 

* * *

Med sulor på framfötterna gjorde jag och Bandy ett nytt försök att rida en CR med godkänt resultat. Martin groomade och lämnade Bento hemma, istället fick jag trevligt sällskap av Camilla med fjordingen Fröja :-) Vi hade samma grundtanke och våra hästar fungerade bra i det tempo vi valde. Siktade på att rida på 10 km/h i snitt - vilket våra GPS:er också visade, och det gick vägen! Fick återigen den där oerhört sköna känslan av att det är distans som är meningen med livet - jösses vad det är KUL och underbart!!! Nu var det tryckande "åsk-värme" och supervarmt, men det gick precis lika bra det :-) Bandy drack duktigt på slinga två och han sköter sig helt otroligt bra i skogen! Han är en klippa! Jämfört med A9 så tror jag han har förstått vad det hela går ut på... var lite skeptisk när jag lade på sadeln igen efter obl vilan, men sedan travade han glatt och villigt vidare på sträcka två. Kändes aldrig trött :-)

* * *

A9-ritten fick stå värd för vår första Clear Round. Den var på 40 km vilket vi tyckte kändes alldeles lagom att börja med. Gick ut försiktigt och passerade starten ett par minuter efter den stora klungan. Siktade på att få en ackumulerad ridtid på 4 timmar, men trodde att vi skulle rida i snitthastigheten redan på första slingan (dvs 10 km/h), vilket visade sig vara onödigt sakta. Hade kunnat ligga på ett högre snitt första för att sedan låta hästarna gå lugnare på andra slingan. Båda hästarna var i och för sig pigga på andra slingan också, men de höll ett lugnare tempo av sig självt.

Vid två tillfällen ute på slingorna trampade Bandy på stenar så att han haltade. Första gången hittade jag inget i hoven och hältan släppte omgående, men andra gången fick jag pilla bort en liten sten från strålen. Sedan gick han rent hela ritten. Oturligt nog bar det sig dock inte bättre än att jag och Bandy uteslöts vid slutbesiktningen pga hälta! Martin och Bento blev godkända, och det var ett skönt besked för den 22-åriga hästen!

Till medhjälpare hade vi lyckats locka Patricia och hon bistod oss på ett utmärkt sätt! Eftersom hon är van att träna travhästar och rida monté, så hade hon ju bra koll på att handskas med hästar och att kyla dem på rätt ställen! Klockrent! Vad jag hörde så tyckte även Patricia att det var riktigt roligt, så det kan förhoppningsvis gå att fråga henne fler gånger *ler* En duktig groom gör halva ritten!

* * *

Premiär för 2009! I lite halvbra väder och med två halvt om halvt frivilliga groomar gjorde vi årsdebut på distansbanan i underbart vackra Hökensås! I år tog vi starten i lite mer kontrollerad form, men red ändå de första kilometrarna med en snittfart på
12 km/h (vilket vi blev tvungna att få ner eftersom vi inte fick rida PP18 snabbare än minst 2 timmar!). Snabbaste galoppen mättes till 28,4 km/h!!! Flygande fläng!

Hästarna var jättepigga och laddade och vi likaså! Ridvägarna var sådana man egentligen bara drömmer om att få rida på - härliga gräsvägar, mjuka sandvägar och alldeles lagom kuperat. Dessutom var det så trevligt att de olika slingorna korsades så att man fick både möta och bli omriden av de andra tävlingsekipagen! Hökensås blir det varje år, men alltid längre - 18 km är på tok för kort!

* * *

VI HAR GJORT DET! I dag har vi ridit och blivit godkända på 30 km PP och det var SUPERHÄFTIGT! Jädrar var det gick i skog och mark!
Alldeles efter starten gick det till och med så fort att jag tänkte för mig själv att jag aldrig skulle göra om det... jag tyckte inte jag hade kontroll över hästen och att Bandy var på tok för stark - han sprang så det visslade om öronen! Vi red i samma grupp som en tjej med GPS på armen och på en sträcka av 5 km hade vi ridit med snitthastighet 12 km/h...! För att klara av en 30 km PP behöver man hålla 8 km/h...
Det var fräckt! :-)

I morgon blir det lite stelt både här och där gissar jag... men med minnet av de underbara ridvägarna, härliga långa lagoma galopperna och Bandys helt suveräna utsträckta travsteg kommer överväga alla eventuella träningsvärkar! Det var S Å J Ä V L A H Ä F T I G T !