9 C

Vad det var som hände med Sera? Jo. Hon slutade äta sin mat här en dag. Hon åt dåligt på lördagen och inget alls på söndagen. Jag skulle gått en kurs i Göteborg (via jobbet) på måndagen, men när Martin upptäckte en stor "boll" under hakan på Sera så ställde jag bums in allt som hade med jobb att göra på måndagen. Veterinär var liksom ganska självklart.

Jag kände att "bollen" (typ storlek pingisboll) var mjuk, så jag gissade själv på vätska, och bestämde mig för att raka nosen/huvudet så att veterinären skulle kunna göra en bättre undersökning nästa dag. När jag rakade från örat och fram under halsen så upptäckte jag att Sera var alldeles svullen hela vägen. Svullnaden var hård och fanns på båda sidor av halsen. Gissa om tankarna direkt fladdrade iväg... Att hon hade ont var det inte den minsta tvekan om - att Sera inte skulle äta fanns liksom inte på kartan.... och vi gav henne till och med leverpastej - inte heller den ville hon ha - då förstår ni.

Nästa dag tog jag med Sera in till stan tidigt på morgonen. Knatade upp till Seras "mormor" och väntade på att veterinärkliniken skulle öppna för dagen. Under söndagen hade jag, via internet, lyckats få tag på samma vetr. som Sera hade under fjolårets diabetes-konstaterande, och fick då veta att den vetr inte längre var kvar i Skaraborg. Nu var det inte långt att åka till grannlänet heller (vilket jag in i det längsta helt klart övervägde!), men då den kliniken öppnade en timma senare än hemmakliniken så var valet solklart. Sera hade mycket ont och då är det första bästa veterinär som gäller.

Kliniken som fick mitt förtroende (och det får inte vem som helst när det kommer till att behandla mina djur ska man veta!) var Ekens Djurklinik i Skövde. Stora delar av personalen har tidigare arbetat på en annan klinik som Sera och jag flitigt har anlitat, så därför föll valet på just Ekens... Behöver jag säga att de allesammans där är helt fantastiska?!

Jag grät så mycket när jag ringde för att höra om de kunde ta emot oss att det är ett under att de förstod vad jag sa. Jag fick i alla fall komma bums och skulle få träffa den första veterinär som blev ledig. Mamma följde med, för jag ville då rakt inte åka själv... Sera var inte pigg och det var svårt att ställa diagnos på halsen, men alternativ som sköldkörtel, lymfkörtel eller någon typ "svalgkörtel" stod högt upp på diagnosmenyn. Veterinär Wennström ansåg att det enda raka var att skriva in Sera vid ett djursjukhus med dygnsvård för att kunna utreda vad det verkligen var. Jag var dock mycket tveksam till detta, då Sera även var riktigt dålig i bakpartiet och jag började tveka inför vad man ska utsätta sin hund för (framför allt för vems anledning man gör det...)

Min underbara Sera, här från lag-DM i bruks 2005.

Vi bestämde istället att hon skulle få dropp och smärtstillande under dagen för att se hur hon tog det. Om hon blev piggare så kunde de ta en biopsi från halsen nästföljande dag för att se om det kanske ändå var något som kunde behandlas med vanlig antibiotika. Sagt och gjort. Så fick det bli.

Sera lades in på dropp och jag åkte hem för att fixa stallet och mata hästarna. Jag tog ledigt från jobbet den här dagen. På kvällen var jag tillbaka på kliniken för att ser hur det hade gått och kunde glädjande konstatera, tillsammans med veterinären, att Sera var märkbart piggare! Full av förhoppning tog vi med oss bästa Sera hem.

Nästa dag lämnade jag återigen in Sera på kliniken, men redan när hon lyftes ur bilen såg jag att hon hade försämrats under natten och på veterinärens undersökningsbord kunde vi båda konstatera att svullnaden - som gärna skulle ha fått minska, eller åtminstone inte öka - hade blivit hårdare och bollen under hakan större... Sera, som redan i sitt liv varit buköppnad två gånger och under förra året gick igenom omfattande veterinärbehandling pga sin diabetes, skulle inte behöva lida mer. Nu, när hon dessutom inte längre tyckte att det var särskilt skoj att följa med ut på gården (fick hon välja så valde hon alltid att ligga kvar i korgen inne när vi gick ut), kände jag inte att det var värdigt för henne att först behöva utsättas för en massa undersökningar och kanske ännu en operation, för att sedan troligen ställas på ny livsvarig medicinering...
Sera fick smärtstillande även denna dag, för att på kvällen - när både jag och Martin kunde närvara, få somna in för gott...

Beslutet är det allra svåraste med att ha en hund som livskamrat, men hur svårt det än känns i stunden så måste hundens allra bästa alltid finnas för ögonen.

Saknaden är självklart fortfarande enorm, men jag kan också känna att jag är helt säker på att beslutet var rätt. Jag blev så förvånad när jag redan efter någon dag kände ett slags lugn - jag hade ju faktiskt gått och varit orolig över Seras bakparti en längre tid och inte riktigt velat inse hur illa hon faktiskt gick och hur hon faktiskt såg lite förnärmad ut när Vimsa gång på gång fick omkull henne, eller hur förvånad Sera såg ut när framtassarna ibland bara snubblade på ingenting och benen vek sig under henne... Jag ville inte se det, för jag älskade (och älskar fortfarande) min allra bästa Sera så overkligt mycket.

För allt hon har gjort för mig, allt vi har gjort tillsammans, så var jag skyldig henne detta beslut. Men det gör ändå så in i helvete ont.

Ett av mina allra bästa minnen av Sera - när vi var på agilitytävling i Kumla juli 2004 och vann en hoppklass! Vi bodde i vår lilla husvagn som Sera fullkomligt älskade att göra!

Nu ligger Sera, min bästa vän, bredvid sin kompis Ica på ängen bakom huset här hemma. Jag vet också att hon har sällskap i hundhimlen av både terriern Bonnie, men även av bästa kompisen flatten Isak, som somnade in dagen före Sera. De har följts åt genom hela livet. I himlen väntade också storpudeln Chenzie - vars pigga och härliga uppenbarelse en gång i tiden gjorde att mitt val till nästa hund, efter terriern Bonnie, blev just av rasen storpudel!

Tack till alla underbara och tröstande ord i gästboken!
De värmer så himla mycket!!!
KRAM till er alla!!

11 C

Det finns inga ord som beskriver saknaden - Sera var en del av mig.
Vila i frid, min allra bästa vän.

Sera 181 p i Lydnadsklass II, och en andraplacering, 2005.

Sera 2:a på klubbmästerskap i bruks (spår) 2005.

Sera och jag efter vinst i en hoppklass 2004.

Sera där hon trivdes allra bäst - på agilitybanan! (2008)

Jag och Sera vinner KM i Agility för largehundar - för tredje gången!
Götene Brukshundklubb 2009

Sera och jag på utställning, Tvååker 2005.

Sera i underbart vacker kontinentalfrilla!
Sande, Norge 2003

Sera och Vimsa 2008.

Sera sommaren 2011.

LP1 LP2 SUCH NUCH Dajmens Call me Josephine
"Sera"

2000-02-10 -- 2011-11-01

en hund som Sera får man bara en gång i livet


 

12 C

Under den ofrivilliga vilan för Bandys del (han är lite småhalt på ett bakben och det är inga tydliga förklaringar enligt klinikveterinären... har stått på metacam två veckor och nu ska vi vila ytterligare fyra till - något som Bandy protesterar högljutt mot...!) har jag passat på att köra järnet med Lilyans inridning. Självklart ger jag mig inte på en sådan sak helt alena, nej för sjutton! Förvisso gör jag själva jobbet själv, men under överinseende från bästaste Jenny K! Oerhört skönt att ha hennes erfarna stöd vid sidan och sedan kan man träna hemma på läxan mellan varven :-) Vi har hållt på sedan september nångång och idag var det dags för skritt i paddock, efter det att första uppsittningen igår gick prima!

Första dag med inspänning (gummisnodd) var igår. Då var det inte så lite konstigt tyckte Lilya. Idag gick hon med snodd som om hon aldrig gjort annat...!

Andra dagen med uppsittning någonsin :-) Hängt har vi redan hunnit med massor av gånger - både från vänster och höger.

Fröken Fräken är fantasiskt! Första gången vi gör något nytt så funderar hon och undrar lite - andra gången kan hon det ;-)

åsså var det dags att skritta iväg som en cowboy mot solnedgången... tänk - snart är Lillan en riktig ridhäst! ;-) ....och då ska vi galopperaaaaaaaaaa!

 

16 C

Senaste nytt på djurfronten...

Vimsa har fått börja träna lite agility på halvseriös basis. Ett "däck" är inhandlat och ett slalom uppsatt på gräsmattan. Jycken blir alldeles till sig när det är träningsdags och hon vet nästan varken ut eller in eller upp eller ner... Är både fart och snurr i den hunden kan jag lova! Slalom kommer ta ett tag att lära in som jag vill ha det, men det kan det få ta. Jag har inte bråttom, men en start i hoppklass skulle vara trevligt att få till någon gång med Imsa Vimsa.

Sera är fullvärdig pensionär. Om hon själv får välja (vilket hon i princip alltid får såklart!) så ligger hon helst på soffan inne eller i hundrummet... möjligtvis kan hon leta lite kattbajs i stallet eller ligga och spana på gårdsplanen, men som sagt - vila är annars högprioriterat. Hon är lite svag i bakdelen också och vill gärna ha stöd när hon går upp och ner i trappan inne. Jag tror inte hon har ont för hon går gärna, men hon har liksom inga muskler att hålla emot med på nervägen...

...annat var det 2008, när Sera fortfarande orkade ge järnet på agilitybanan!

Bandy och Kronér har fått vara med två gånger till Hällekis och tränat NH - Natural Horsemanship - hos Rebeccka Dahlgren och Horse-Vision. Det är typ som handling i agility för er som inte vet... alltså kommunikation genom kroppsspråk! Det är SKITBALLT! Bandy hajjar direkt och låter mig leda honom, men Kronér får man övertala litegrann... han kan protestera också om han inte tycker att man är värdig, liksom...! *fniss*

Självklart har även Lilya fått prova NH´s fantastiska värld och det var faktiskt när jag såg hur hon lät sig ledas som jag verkligen kände att NH var overkligt kul att hålla på med. Jamenar - Lilya har inte varit med på "riktig" kurs, det är bara jag som har övat mina färdigheter (eller ofärdigheter) på henne - men det gick hela vägen hem ändå! Fantastiskt! Behövs dessutom på henne, för hon är lite framfusig typ när vi ska ut ur boxen osv. I övrigt går det framåt med träns och vojlock - ska förhoppningsvis till bästa Jenny K snart och börja med lite sadelövningar också.

Mr Bento har en lite besvärlig mugg på ena bakbenet. Veterinären tog sig en titt när han vaccinerade hästarna härom dagen, men han ville avvakta med antibiotika ett tag till. Det har förvisso blivit bättre av allt smörjande, men Bento är ganska besvärad av det ändå. Hoppas han blir bättre snart, men det ihärdiga regnandet gör ju inte direkt saken bättre...

OCH - lite mer kul grejer - jag och Martin var i Compiégne, Frankrike i mitten av augusti! Vi var där som groomar åt Annelie Eriksson som red Unghäst-VM (för 7-åriga hästar) i distansritt på sin King Peak! Det var superhäftigt och riktigt kul!!! Varken jag eller Martin är några globetrotters, så det var inte bara kul - det var ett äventyr! Vi satt som barnungar på flyget och tittade på allt... *skratt* Pass behövde vi också fixa och det var på håret att vi hann få dem! Åkte bums och beställde dem när Annelie frågade om vi ville grooma henne och då fick vi dem bara dagar innan avresan! Tur! Har redan tingat på att åka ner nästa år igen om hon ska rida även 8-års där! :-)

Annelie och King Peak från lag-SM 2010 då jag också groomade dem.

17 C

Den 1 augusti var det dags för Kronér att göra KBI - Körbarhetsintyg. Det är 4-åriga hästar som får göra detta prov och jag tror bara det är Nordsvensk, Ardenner, Russ och någon ytterligare ras som gör provet. Hur som helst så hade vi tränat på det mesta, men var inte helt nöjda med hans backning på träningarna. Nu visade det sig att vi inte alls behövde bekymra oss. Backningen gick finfint och halterna ännu bättre ("perfekta halter", står det i protokollet!). Däremot var vi själva lite för nervösa vid anspänningen och därför gick Kronér ur skaklarna en gång... Betyget drogs ner lite där, men totalt fick Martin och Kronér 42 poäng på KBI:et och det är vi mycket nöjda med. Max är 50 p och för att vara godkänd måste man ha 35 p och inget betyg får heller vara under 7 p.

Kronér gör KBI under överinseende från domarna.

Efter körprovet var det obligatorisk exteriörbedömning även för Kronér, som annars egentligen bara var på premiering just för KBI-provet. Varken Martin eller jag har ju visat häst förr, men Martin gjorde en väl godkänd insats med den äran! Kronér fick 9-9-7-8-7 = 40p och det är vi mycket nöjda med! Lite extra kul var det också att Kronérs uppfödare fanns på plats och tittade på honom!

Martin och Kronér i bedömningsringen.

Jag var mycket imponerad av domaren vid premieringen... han dömde nämligen hästen och inte den som "höll i snöret"...! Jag tänker särskilt på ett ekipage där den som visade knappt ens verkade ha tränat inför visningen för det gick verkligen "si-så-där" (utifrån mina "utställar-ögon" sett) och domaren fick hela tiden tala om för visaren hur hästen skulle stå och framföras. Med min erfarenhet från hundutställningar tänkte jag i mitt stilla sinne att det inte fanns något att hämta för det ekipaget, men döm om min förvåning när domaren ger höga fina betyg och säger "en härligt vacker häst" i den öppna kritiken! KUL!! Det är så det ska vara! Jag blir fortfarande glad när jag tänker på det!

17 C

Lite smått kylslagen sommar, med ett "par droppar" regn emellanåt. Nåja. Nästan bättre det än 30 grader och stekande sol. Förvisso går väl värme an, men den för med sig så många otäcka flygande djur som tex blinningar, så av den anledningen är jag nöjd med blåst och smådugg ;-)

Idag har vi varit vid Göta Kanal och ridit en tur. Martin och Kronér och jag och Bandy. Har hittat en toppenfin slinga och det var med förväntan som vi styrde transporten mot utgångspunkten i morse. ...efter det första mötet med en segelbåt kändes ridturen inte riktigt lika fridfull... För unghästen Kronérs del gick det mer än bra, men skrajharen Bandy hade nog helst velat dra hemåt något snabbare tempo än skritt... När vi sedan kommit halvvägs mot vad vi avsåg rida hördes två höga tut-ljud.... de ljuden betyder - PASSAGERARBÅT! Gissa om vi INTE kände för att möta en sådan! Shit shit shit! Vi vände och hoppades på att båten var på väg åt andra hållet...

Passagerarbåten M/S Sandön trafikerar sträckan där vi red... tur vi slapp möta den! (Bilden lånad från www.mssandon.se)

Halvvägs tillbaka till transporten mötte vi en motorbåt och tre segelbåtar som just slussat. Bandy hölls sig lugn för motorbåten, snurrade på stället för den första segelbåten och vid mötet med den andra segelbåten trodde jag på allvar att han skulle skena iväg... jag lyckades dock hålla ett knippe hårt spända arabmuskler (med en puls säkert över 200 spm, tyvärr var inte pulsmätaren med på turen) i schack och när den sista segelbåten passerade var Bandy som ett asplöv... men han såg säkert urläcker ut för de som såg honom från båten! Gick i någon slags Bandy-skitskraj-piaff-variant! Kändes lite småhäftigt att sitta på en så "snygg" häst, men det var också lika skönt när vi var tillbaka vid transporten och kunde andas ut... vi slapp bli upphunna av passagerarbåten - för den kom nämligen åt vårt håll! När vi lastat och lämnade parkeringen kunde vi ana båten på väg in för slussning..... Puh! Nästa kanaläventyr får bli på natten, eller i oktober då kanalen stängt för säsongen.

Kronér - ja, han var oförskämt lugn hela ridturen. 4 år, som han är.

Väl hemma passade jag på att lastträna Lilya igen. Det är nog snart 14 dagar sedan vi lasttränade senast (och då gick hon på relativt snällt även utan Bento som support). Idag fick Bento finna sig i att bli lastad först och då var det ingen match heller för Lilya. Hon bara klev på och stod helt snällt och lugnt i transporten. Väl utanför igen stod det ett par vita plaststolar som var skitläskiga. Hon höll sig på behörigt avstånd med benen, men sträckte fram den lilla nosen så att hon kunde undersöka noggrant. När jag flyttade på dem så att hon kunde se dem även från andra hållet höll hon sig på sin kant, men hon var snabbt framme och nosade igen - nyfikenheten tog helt klart överhand.

Här är hon - fröken Lillyanne!

Tog även en skrittur ledd i grimma och grimskaft i paddocken och klev över bommar och cavaletti-hinder. Det har hon gjort förut hos mig, då utan Bento i släptåg (ja, Bento gick efter Lilya) och det gick precis lika bra som då. Jag vet inte om hon är löshoppad eller något, men hon visar totalt ointresse eller orädsla för bommar och hinderstöd. Det gör inte heller något om någon hov råkar nudda en bom. Det är "på´t igen bara" som gäller för damen.

 

28 C

Jahapp. Bara att konstatera att dygnet har lite för få timmar.... eller att min inspiration till att skriva här för tillfället har varit lite låg... Tur man inte har ambitionen att försöka vara lika flitig som de trendiga bloggfreaken - då hade jag fått välja bort så mycket annat som jag inte kan vara utan i livet!

På hund- och hästfronterna har följande hänt:

Sera - har fått besöka veterinären för att spola rent vänstra örat. Hon hade inga synliga besvär själv, men jag tyckte att det luktade apa och kom skrämmande mycket svart gegga ur örat. Mycket riktigt. Det var typ helt tjockt av gegga! Spolning och antibiotika i 14 dagar. Märkligt att hon inte varken skakat på huvudet eller hållit det på sned... hon är tålig den jycken!

Vimsa - har börjat äta som en riktig hund! Hon slukar inte riktigt lika fort som storasyrran Sera, men ack så nära ändå ;-) Härligt! Nu kanske hon kan lägga på sig något kilo så hon inte bara ser ut som skinn och ben... Hur som helst så är hon glad, pigg och busig. Precis som en sällskapshund ska vara.

Bandy - pinnar på. Träningsritter utan ridsällskap är inte hans favvosyssla, då vill han helst vända hemåt regelbundet under turen, men vi har vid ytterligare ett tillfälle fått sällskapa Emma och Ingrid på en kanonfin tur! Jättekul!!! Bandy går som en klocka och känns mycket fin... när vi har sällskap... ;-)

Kronér - har haft besök av förra husse, Per Axelsson. Per hjälpte oss lite med en himla massa träningstips i körningen. Tanken är att Kron-Bertil ska göra körbarhetsprov under sommaren, så nu tränar vi flitigt.

Bento - läkte ihop riktigt bra efter bettet han fick från Kronér när vi försökte släppa ihop alla tre... Först gick det superbra i en neutral hage en hel dag och sedan var vi dumma nog att tro att vi skulle kunna låta dem gå ihop i hagen där Kronér och Bandy huserat själva tidigare... Icke!, sa Kronér och jagade runt Bento tills vi lyckades få stopp på det hela och räddade gammelmannen.

Istället har Bento fått sällskap av en ny stjärna - 3-åriga Lillyanne (e. Zulak u. TS Minerva ue. Diesel). Lillyanne, eller Lilya, Lilli, Pluttan och Tjejen som hon kallas, ska förhoppningsvis ridas in under hösten och sedan ska hon bli nästa distansstjärna för min räkning. Presentation av nya pållan kommer så småningom när jag fått lite mer kläm på henne. Hon har väl bott hos oss i ca 14 dagar nu ungefär...

Over and out - i morgon är det höskörd hela dagen. I den här värmen... Puh!!!
 

 

22 C

Nyss hemkommen från årsdebuten i distansritt. Häääärligt väder, kanonfint tävlingsområde med superb viloplats vid transorten - guld värt! Dessutom toppen ridsällskap i form av Annelie Eriksson och Samwise - kunde det bli bättre? Ja, det visade sig att det kunde det - Bandy gick som en klocka och var pigg och glad hela ritten och vi blev godkända med nollor rakt igenom hela tävlingen! Perfekt!

Bandy lurar på om han ska dricka eller bara nöja sig med att äta upp äppelbitarna i vattnet vid dagens allra första groomstopp.

Martin fotade en illgrön skalbagge medan han väntade...

...och vips, så kom vi!

14 C

Fantastiskt! Finns inget bättre ord faktiskt. Idag har jag ridit på fantastiska vägar med ypperligt trevligt sällskap - nämligen Emma och Ingrid som precis som jag rider distans! Kan det bli bättre - knappast ;-) - om det då inte vore för att vägarna var sandiga skogsvägar med möjlighet till världens backar att klättra (!!) och dessutom, lite längre fram på samma underbara ridtur, gick längs med Göta kanal (!!!) med träningsmöjligheter på kanonhögljudda träbroar! Hallåååååå! Hur bra kan det bliiiiiiii? *lyrisk*

Emma på Hero (skimmel) och Ingrid på Strax längs med Göta-underbart vacker-kanal!

Hero och Bandyboy

Från det ena till en annan sak... Jag söker med ljus och lykta efter en uppsättning av equilizerpaddar som är lite "fasade" och extra tjocka upptill, men tunnare i själva padden så att säga... Ser ut som på bilden nedan. Någon som vet vart man kan köpa sådana så säg till bums! :-)

Det är såhär padden ska se ut :-)

 

16 C

Den finaste ritten, Hökensås, har just gått av stapeln. Jag fick ju nöja mig med att delta som funktionär i år, men det är snudd på precis lika roligt som att rida *ler* Det enda som saknades var väl möjligtvis detaljen att inte få se och uppleva den fantastiska natur som Hökensås bjuder på, men vi få ta igen det nästa år. Kanske kan man våga tro att vi dessutom klarar att hålla formen över vintern då, så att vi kan rida extra länge (dvs en 8:a) på Hökensås ?!

Har i veckan gjort två riktigt bra träningspass med lite högre tempo. Först en trav- och galoppsväng i snöoväder (!!) på 12-tempo (trots Bandys protester mot träning i kombination med den väderleken…) och sedan igår en längre runda på 11 km/h. Gårdagens tur innehöll dessvärre ganska många rejäla surhål, så det blev mycket skritt, men under sommaren kommer surhålen att torka upp och då är den ridvägen toppen!

Har också hittat ytterligare en slinga på kartan – ska provrida den en dag för att se så att det inte råkar vara stängslat rakt över vägen bara… finns risk att det är kohagar som korsar, tror nämligen maken. Nåväl. Om det inte är stängslat så betyder det att jag får ännu en sträckning för att rida ca 2-3 mil och då har vi hela 4 sträckor att variera oss på när vi rider de sträckorna här hemma. Härligt!

Vimsa fick pälsvård i går kväll och den fortsätter lite i dag… hann inte färdigt allt riktigt. Även Sera ska få sin päls ompysslad idag – båda hundarna ska nämligen få fästingmedel från och med idag och då är det bäst att de är nyfrissade! Till Vimsa ska jag prova fästinghalsband och till Sera kör jag Expot. Hade helst haft halsband på båda, men Vimsa har en viss förkärlek för att bita Sera i nacken när de leker, så jag vågar inte ha halsband på Sera av den anledningen.

I övrigt händer inte så värst mycket just nu.. Martin och Kronér var med på en 8 km ridtur i går. Bara i skritt, men ändå. Vi red förbi kohagar, två bilar och en traktor passerde och han var lugnet självt. Förvisso var trygga Mr Bento, med undertecknad på ryggen, med på turen och det kan ju ha gjort sitt till.

På onsdag är det inplanerat ett dressyrpass för instruktör och sedan tar vi det lilla lugna och börjar ladda inför säsongsdebuten… A9! Jippi!


 

20 C

Nu är vi åter på banan!

Bandy är frisk som en nötkärna och vi har varit igång enligt träningsschema sedan ca två veckor nu. Härligt!! Dessutom har vi luskat reda på en finfin klätterbacke bara 5 minuter hemifrån med transport. Vi bor annars på plan backe, så gissa om jag tjöt av glädje när backen var större än vad jag tolkade utifrån kartan *ler*

Nytt för året är inte bara den orange färgen i utrustningen, utan även detaljen att undertecknad börjar vänja sig vid att rida på hackamore - och gilla det! Bandy reds i princip alltid på hack i sin ungdom (enligt info från hans första ägare), men jag har haft svårt att köpa det faktum att man ju inte har något i munnen på hästen! Har tyckt det var okontrollerbart då… *ler* Så här i början av säsongen är Bandy gärna lite stark då han är tokglad i att äntligen få springa och med det vanliga bettet (helt vanligt två- eller tredelat tränsbett) finns tendenser till att han springer ifrån mig, så att säga… Hacket har jag provat tidigare, men då upplevt att han blivit bockig så det har inte varit till min förtjusning direkt.

Nu är ju inte jag personen som slutar att försöka bara för att det inledningsvis innebär lite motstånd. Snarare tvärtom. Motstånd är till för att övervinnas *ler*. Har alltså gått till att inte vilja rida med hack annat än på skrittpassen till att till och med ha tränat dressyr i paddocken och snudd på tokgalopperat i skogen med hack! Nästa steg är att se om jag törs rida en tävling på hack… kanske inte första slingan dock – men vi får se! (Fast något säger mig att han kanske går bättre på just första slingan med hackamore… hmm…)

Förhoppningsvis kommer vi få möjlighet att prova hacket i sammanhang med andra hästar och på ny plats – via webben (den underbara) har jag kommit i kontakt med en annan distansryttare i närheten och vi planerar ett träningspass tillsammans någon dag framöver. Dessutom är hon stallkamrat med ytterligare en distansryttare och då är vi ju plötsligt ett helt gäng med färgade träns ute i skogarna! Skoj!!

(I brist på mobilsladd - hur jag än gör så kommer jag aldrig ihåg vart jag lägger den där sladden -  bjuder jag på en bild från den 16 april och "Det stora hästdraget" som arrangerades på Arvidstorp, Lerdala. Det var en riktigt trevlig tillställning med lite annorlunda inslag. På hemvägen såg vi en tjädertupp, men det blev ingen bra bild på den. Vill du se tjäderbilder kan du kika här istället, i ett av mina fotoalbum från våren 2005).

Femspann med ardenner plöjde...!

Sera, den glada pudeln, fick sitt välbehövliga bad efter förra dagboksinlägget och till helgen hinner jag förhoppningsvis med även Vimsa. Hon är inte riktigt i samma ”akuta” läge som Sera var, men det skulle vara skönt att få dem samsynkade, får då kanske man kan se till att bada liiiiiite oftare och hålla pälsarna korta. Blir så mycket lättare och går så mycket fortare då liksom.

Sera känns förresten oerhört pigg nu. Vi håller stenhårt på mattiderna (05,30 och 17,30 alla veckans dagar) och det fungerar finfint! Är mycket skönt att slippa insulinet, men jag vågar ändå inte ha med henne på ridturer eller på långa promenader. Agility har vi inte heller tänkt fortsätta med för hennes del, med tanke på att jag inte litar på att hon inte får blodsockerfall eller något sådant… fast en liiiiten låg pensionärsbana ska hon nog få prova under sommaren ändå. Hon tycker ju att det är så fantastiskt roligt!

Jag ska också försöka hinna med att träna in slalomet ordentligt för Vimsas del. Tar jag mig tid till det, plus övar lite längre sammanhängande banor, så är hon färdig för att starta en hoppklassbana under året! Hon har gjort alla hinder och hon är så glad och snäll att jag inte tror hon kommer tveka att ta det hinder jag ber henne om. Det kommer inte vara någon handling att tala om, men vad gör det? …jag får springa lite mer bara *ler*

Förresten så tränade Vimsa platsliggning på påskafton! Vi satte staket till fårena och innan vi hade hägnat in ett surhål ville jag inte ha några vilt springande pudlar (av förklarliga skäl). Jag lade dem helt sonika plats ett par meter ifrån oss och båda låg kvar! Vimsa kastade sig dessutom ner illfort på kommando - hon blir alldeles till sig för att hon så gärna vill vara duktig :-) De låg säkert i ett par minuter åtminstone...sedan blev det hopp och lek när surhålet var utom fara... Potentiell lydnadshund, månne?

 

8 C

Japp. Planeringen får bli lite ändrad. Hökensåsritten blir en funktionär rikare, men ett ekipage fattigare ;-) Hur som helst så säger veterinären att det nog är något virus och att det kommer gå över. Bandy är pigg som en mört, äter som en häst, men hostar vid ansträngning och snyter sig ofta på ridturerna. Jag fick lov att skritta och även jogga med honom, så att han får möjlighet att hosta ur sig, sa veterinären.

Redo för årets säsong i allafall. Har uppgraderat oss med ytterligare
en färg i utrustningen - nu kör vi på gult, rött och orange!



Så här ser det ut när vi är ute och skrittar nu för tiden. Martin rider
gammelmannen Mr Bento och har ynglingen Kronér som handhäst.



Kron-Bertil (som jag brukar kalla honom), Mr Bambam och Mr Martin.
 

I helgen ska det bli hundbad. Det är den gamla damen som behöver pälsvård och tillfixning. Hon har varit tillfuskad under vintern, för jag ville inte utsätta henne så där värst mycket för bad och förlust av hudfett under den kalla årstiden (men någon gång har hon badat även i vinter - såklart!!). Nu när det blivit varmare - äntligen!! - är det dags igen. OJ vad hon ska bli fin! :-) Även den lilla är i behov, men jag har inte en chans att hinna två storpudlar så hon får vänta ytterligare en vecka... eller två... *ler*

Sera och ImsaVimsa - här ser de riktigt städade ut om man jämför...

 

7 C

Årsdebuten i distans ser dessvärre ut att vara hotad… Hökensås T50 var planen, men Bandy har börjat hosta och har även lite snuva, så jag bedömer i dagsläget inte att det är lämpligt att starta honom redan om 5 veckor… TYVÄRR! Missade ju underbara Hökensås även förra året (då pga hovslagaren som inte kom) och är det någon ritt jag inte vill missa så är det just Hökensås ju! Lite smådumt att bara ha en häst att tävla kanske… *ler*

I helgen var jag på BYS Hovslagarskola i Skara och skodde ”döhovar”. Med andra ord – jag var på tappskokurs och har nu ett fint papper där tappskokompetens intygas! Det var toppenkul och jättenyttigt! Tänk att slippa ringa ut tävlingshovslagaren om man råkar få en tappsko på slingan…! Det var ju såklart ingen match att spika på ”preparaten” (dvs döda hästhovar) under kursen, men jag tror faktiskt att jag känner mig modig nog att spika skor på min lilla Bandy också om nöden så kräver. Om han nu öht måste få tappskor förstås..!

Undertecknad under utbildning!

Den ena av de döhovar som skoddes av undertecknad.

Sera mår som tur är fortfarande prima, även om jag tror att hon saknar alla godsaker hon tidigare kunde få vid bordet… hmm… Nåväl. Tur är väl det (att hon mår bra alltså, för Blå Stjärnans Djursjukhus i Skara är ju gått i konkurs! Jag är minst sagt djupt bekymrad över detta, även om det inte var mitt ”stamdjursjukhus” (jag åkte inte dit för att vaccinera, men röntgen och annat har jag gjort i Skara). Inte för att jag skulle tveka att köra ett jourvårdbehövande djur till Karlstad eller Jönköping, men det är ju helt klart lite bökigare… Jag är ju också oerhört tacksam och nöjd över vårddygnen i samband med Seras insjuknande i diabetes, så jag hoppas innerligt att de hittar någon lösning!

Oj, finns massor mer att skriva... till exempel att Kronér har varit iväg på skogsdag tillsammans med mig, Martin och Matilda. Hans inridning har påbörjats (Jenny är den bästa - hon hjälper oss, men vi rider in själva). Fåren har lammat (puh - vilken pärs det var i år...), Vimsa fortsätter vimsa omkring... en katt, superbästaste Pialotta, har lämnat oss - genom en olycka med en stor halmbal... huga! Vill inte tänka på det helst... Hon ska få ett minnesalbum så småningom. Bildalbum finns det också flera att publicera, men ack denna brist på TID!
 

2 C

Ett litet råd på vägen, bokstavligt talat.
Kör aldrig för fort. Kör definitivt inte för fort om det står en polisman med en så kallad laserpistol längs med vägen. ...och än saktare om han riktar den mot din bil. Kan bli dyrt.

Någon av oss vet att det kostar exakt 2000 kr att köra 13 km över hastigheten på 60-sträcka. Det var inte jag. Det var maken.

...och tur var väl det för jag hade säkert kört ännu fortare! Fast från och med nu ska farthållaren få tjänstgöra även på sträckan hem från jobbet... *suck*

 

2 C

Nu måste jag avlägga rapport igen, innan jag glömmer allt... ;-)

Sera, min diabetespudel, mår fortfarande prima och hade i dag 4,9 mmol/l i blodsockervärde. Det är superb. När jag tog senast - och råkade sticka även mig själv i farten - låg både hon och jag på ca 5,2. Även det är helt normalt. Skönt!! Ska försöka boka en återbesökstid nu i veckan som kommer, för jag vet att det var något prov som Lena-veterinär ville ta ytterligare.

Bandy har kommit igång med träningen så sakteliga igen och nu har jag (av smidighet och lite lathet, men även av intresse) även lagt in longering för hans del. Han har ju aldrig riktigt varit vän av longering utan mest farit ut i linan och trilskats när jag försökt tidigare så döm om min förvåning när han helt plötsligt bara fungerade vid första försöket! Vi longerar bara i trav än så länge (med rejäl skritt-uppvärmning och avskrittning såklart) på grund av underlaget som på grund av icke-befintlig paddockbelysning inte kan ske i paddocken, utan på gårdsplanen nedanför ladugårdsknutalampan... Lösgaloppering kan dock ske i paddocken, och även det har Bandyn fått roa sig med lite grann... fast mest är det såklart skritt i skogen.

Kronér har fått ta det lite lugnt ett tag då han har tappat tänder och även vaccinerats, men Martin kan ju istället roa sig med att underhålla Mr Bento så det är inga bekymmer :-)

I övrigt är det mest mockning, matning, fårmatning, fåromvårdnad (lammar inom de närmsta 1-3 veckorna), hundmatning, kattmatning och ibland även lite matning av oss tvåbenta som står på schemat. ...och lite jobb... och har vi tur hinner vi också få ett par timmars sömn. Behöver jag säga att jag ser fram emot att det blir vår?

 

3 C

"Tiden går, den kan ej annat. Men sakta, sakta, så förbannat"... var det någon av våra poeter som skrev en gång... Vette sjutton om jag kan hålla med om det. Tiden bara rusar fram och vips så kommer det vara midsommar och badväder igen! ;-)

Hur som helst så har det inte hänt så där väldans mycket här... Allt ligger på is, skulle man kunna säga *skrattar*. Det är isgata på stallbacken och isgata på framfartsvägen mest hela tiden tycker jag. Förvisso ett tunt lager snö över just nu, men förhoppningsvis smälter alltsamman undan i helgen som är. Jag tänkte jag skulle slippa sko med brodd redan. Vill gå barfota lite till. Hovis kommer för övrigt i veckan och det ska bli skoj att diskutera skor med henne utifrån min nyvunna erfarenhet att Bandy skrittar så in i hejsan bättre utan skor!

Pudlarna mår toppen och katterna lever rullan. Allt är som vanligt. Det närmar sig sakteliga lamning och i år ska jag försöka lägga upp små filmer på de busiga små lammen vad det lider. Har införskaffat en liten kamera som tar rörliga bilder. Lovar även att filma en vallande Vimsa till sommaren! Det kan ju bli riktigt kul!

Måste berätta - Idag har vi varit i Floby. Närmare bestämt på Floby överskottslager! Vilken jättehärlig upplevelse! Prylar i mängder och en härlig atmosfär. Börje (butiksinnehavaren) i Floby är vida känd för sina selar bland annat och det var såklart av anledning "körhästprylar" som Martin och jag åkte dit. Ja, Martin har varit där ett par gånger tidigare, men det var första besökte från mig. Gissa om jag blev lycklig som ett barn på julafton när jag, ibland alla prylar, gick rakt på en GUL GRIMMA! Det är lögn i he...ete att hitta just en gul grimma hos övriga hästprylsäljare - alla gula grimmor jag sett har envisats med att ha reflexer på sig och det är inte i det syftet jag vill ha en gul grimma - nej, den ska såklart vara tävlingsgrimman och användas i stall och transport på tävlingar! :-) *lycklig*

Och förresten ett annat fynd jag gjort - en säkerhetsväst! Hade ärende till Granngården i fredags (kattmaten var slut hemma) och sprang rakt på nyupplagda reasaker! Bland prylarna hittade jag en säkerhetsväst från Mountain Horse för HALVA PRISET (ord.pris 1399 kr)! Snacka om fynd! Fanns bara i en vuxenstorlek och jag provade först lite "halvbuttert" i tron att den "såklart inte skulle passa", men blev raskt gladare när jag insåg att den satt som en smäck! Lite tur ska man ha :-) Planen är att ha västen framförallt vid hoppträning, men även på ensamträningar i skogen samt under första rundan på tävling (när Bandy går lite i hetaste laget...) GULD!

Har sett i gästboken att Sophia efterfrågar en blogg på Cerazophia.com... Hade så gärna bistått med en, men denna dagbok talar nog sitt tydliga språk om hur mycket jag hade hunnit med en blogg (som jag anser borde uppdateras minst varannan dag) - jag hinner helt enkelt inte med mer än det jag knapprar ner här emellanåt, så tyvärr blir det inte mer bloggande än detta sporadiska dagbokanden här på cerazophia.com. Kanske kan försöka göra lite fler träningsreferat från hästträningarna framöver dock.
 

-3 C

Något sammanfattat såg målen för 2010 ut såhär:

Sera: Gå ner välbehövliga kilon, i övrigt pensionärsliv :-)

Vimsa: Lära in agilityhindrena samt behålla päls för utställning efter fyllda 2 år

Bandy: Start i dressyrtävling, ytterligare en godkänd T50 samt snabbare tider i grind och våga pulsa in ännu snabbare.

Fler djur än så ingick inte i 2010-års målsättning.. men mer hände.

* * *

Sera: Sera har under året förvandlats från lydig tävlingspudel till bekvämt bortskämd sällskapspudel – och hon njuter av det! Godsaker i massor – till en början – och totalt godisförbud mot slutet av året. Sera diagnostiserades med diabetes i oktober och kastrerades av den anledningen akut. En tid av insulinbehandling, strikta fodertider med dietfoder och blodsockermätningar via stick i överläppen följde. Sedan slutet av november har vi helt slutat med insulin och senaste besked från veterinären är att vi sannolikt inte heller behöver oroa oss för blodsockerhalten alls! Ska på återbesök för ett fruktostest också, men förhoppningsvis är ordningen relativt återställd. Strikta foderrutiner gäller dock för alltid framåt.

Sera och Vimsa busar

Vimsa: Imsa den Vimsiga har också hon haft ett trevligt sällskapsår… det går sisådär med agilityträningen om jag får säga det själv. Den är liksom inte. Hon har sprungit genom tunnlar, hoppat hinder i en liten kombination, hoppat däcket och långhopp och vi har gjort tappra försök att träna in slalomet, men längre har vi inte kommit ännu. Dock drar jag mig till minnes att inte heller Sera var påbörjad agilityträning innan hon fyllde 3 år – helt enkelt för att pudlarna är ganska vilda innan dess och i alla fall Sera behövde lugna ner sig först. Vimsas meriter från 2010 sträcker sig till fri HD-status och det är helt klart gott nog och värt att uppmärksamma.

Bandy: Tidigare än jag själv trodde var möjligt har Bandyn och hans ryttarinna debuterat på 8 mil i distanssammanhang! Tjustritten stod som värd för vår 8-mils-debut och Bandy tände helt klart till på sporten! Dessutom vann vi målspurten om 4:e placeringen och pulsade in på våra hittills snabbaste tider under den ritten. Är även nöjd med Isabergsrittens 5-milare, då Bandy gick över 1,5 mil helt ensam och byggde mycket mental styrka under den ritten!
Någon dressyrtävling har vi inte vågat oss på, men förutsättningarna har vi absolut utökat under året! Därtill har hoppningen utvecklats rejält – Bandyn har i princip slutat att låta sig skrämmas av bommar och bjuder till och med på hinder som inte ens är tänkta att tas… *ler*

Bento: Filuren Bento har under 2010 bekantat sig med medryttaren Emelie och det gillar han! Trots sina 23 år (blir 24 år 2011) är han pigg som en mört och hittar fortfarande på bus av hög klass… bara här om dagen hade han tagit sig ur hagen – vilket är något av en Bento-specialitét…! Emelie är förresten en toppentjej att ha som medryttare - noggrann, ansvarsfull, glad och pigg! Känns jättebra att vi hittade henne!

Min favoritbild på Kronér.

Kronér: Han kom till oss oktober detta år och vi har precis börjat lära känna honom. Hittills har han överträffat alla förväntningar och jag tror han kommer bli en klippa i allt han tar sig för! Stabilare 3-åring har i alla fall inte jag träffat… nåja, kanske att Kookai (fullblodet jag var medryttare på i Vänersborg) var nästan lika stabil i kroppen, men Kronér har ett lugn över hela sig som är sällan skådat. Hos oss har Kronér dragit timmersläde, sax, fyrhjulingsvagn (med timmersläden som förställ) och åksläde. Allt i skritt. …dessutom verkade det inte bekomma honom nämnvärt när Martin en dag sadlade och åkte med på en skrittur… Han är som sagt skitcool den pållen!


Målsättning 2011

Sera: Sera ska hållas frisk under 2011 så att hon upplever 2012. Helst ska hon uppleva alla år som jag upplever, men det sägs ju att det är omöjligt...

Vimsa: Kanske kan jag ta tag i slalomträningen igen, för då kan hon snabbt bli åtminstone startklar för en hoppklass och det skulle vara så KUL! Ska försöka återuppta spårträningen med henne också, så att hon får ut lite energi…

Bandy: Planen är att befästa formen på 8 mil. Dessutom ska han få gå en CR med Emelie eller Martin (de ska bara bestämma sig för vem som ska rida vilken häst).

Träningsbild från 2010

Bento: En godkänd CR över 5 mil är målet. Går det utan anmärkning kanske Martin funderar på att rida en T50 på maxtid, men då ska det vara en flack och snäll bana för gammelmannen Bento. Han har helt klart mer att ge fortfarande (inte minst enligt honom själv), men vi vill självklart inte pressa honom.

Ytterligare en Bento-specialité... springa och spela snygg i hagen!

Kronér: Körning i gångarten trav samt inridning fram emot våren står på agendan för Kronérs del. Under senare delen av 2011 planeras det även för körbarhetstest för 4-åringar.

* * * GOD FORTSÄTTNING * * *
önskar Sofia, Martin och alla djuren...!