-7 C

Vad annat ska man göra nyårsaftons dag, än att ta en härlig slädfärd i snöigt landskap?! Renfällar och fårskinn hjälpte kusk och passagerare att hålla värmen. Treåriga nordsvensken Kronér stod för hästkrafterna.

GOTT NYTT ÅR!

 

-1 C

Sera i full pudelfräs!


...och Vimsa likaså! :-)


Originalbilden på svarta Paus på halmbalen...


...och såklart ville man joxa lite med en sådan bild! Jag tycker det blev riktigt läckert!

 

-2 C

10 C

Hemsidan är inte superaktiv, men jag har ju som sagt jobbat med att bli av med mitt beroende… *ler*

Träningen rullar på även fast jag har minskat ner på såväl hastigheter som sträckor just nu. Har siktet inställt på att göra lite annat kul under november månad – vi ska nämligen hoppträna litegrann! Självklart i vår egen nivå (dvs max 70 cm) och även helt utan mål – bara för att det är skoj! Dressyrträningen har också fått lite ökat fokus nu i höst och det håller i sig så länge som paddocken är ridbar. December blir vilomånad för pållen – även om jag tror det blir svårt att hålla Bandyn på mattan en hel månad…

Seras diabetes är i slutet av inställningsfasen. Vi är nere på 4 enheter insulin morgon och inget insulin alls på kvällen nu. Vi började ju med 9+7, så det har gått ner rejält. Blodsockernivån ligger på sisådär 4-6 mmol/l och den ska vi ju försöka få upp till runt 10 för att ha lite marginaler (så att risken för insulinchock minskar). Om sockret inte rusar i höjden efter helgens "4+0", så ska vi eventuellt prova helt utan insulin i nästa vecka, enligt veterinär Lena. Märkligt. Det känns nästan lite tråkigt att inte behöva ge sprutan morgon och kväll längre. Är självklart bra om det fungerar, men nu har jag ju vant mig och det fungerar oerhört bra med superstrikta insulin- och mattider. (Mattiderna får jag såklart behålla för regelbundenhet är ett MÅSTE).

Imsa Vimsa lever mest ett härligt pudelliv och jag börjar fundera på hur jag ska kunna hinna med att lära henne agility… vill gärna starta åtminstone en hoppklass har jag tänkt. Fast jag säger inte när… hmm… kanske kan ta tag i det till våren igen?! Idag har hon busat sig trött tillsammans med Martin och en av dem gick blödande ut den striden kan jag skvallra om... det var inte Vimsa... ;-)

Annat som har hänt, och som snart syns mer på hemsidan, är att det har tillkommit en medlem i familjen – det är Kronér som har flyttat hit! Kronér är en 3-årig nordsvensk valack och det är Martin som har införskaffat honom. …med andra ord har Martin en hel del att pyssla med nu, då Kronér ska ridas in och även fortsätta tränas i skogskörning och brukskörning.

Världens sötaste Kronér! Pannlugg, man och svans i massor!!!

Han köptes inkörd, men är bara körd i skritt ännu. Mysig häst är det i alla fall – om Bandyn kan kallas social så är Kronér översocial! Bento har som tur är en egen ryttare i vår medryttare Emelie, annars hade nog Bento varit ännu mer sur på Kronér än vad han är… Det går inte att ha alla tre hästarna i samma hage än, för Bento tycker att Bandy bara ska vara hans kompis och Kronér får INTE komma i närheten… Nåväl. Ska öva acceptansnivå och social förmåga hos Bento lite mer i helgen så får vi se hur det går. Inom kort ska även Kronér få en egen sida med lite närmare presentation.

11 C

I fredags var vi ännu en gång i Skara för ett återbesök och kontroll av blodsockret. Med mig i väskan hade jag en nyinköpt blodsockermätare och från och med i fredags kontrollerar jag alltså blodsocker själv :-) Hon ligger lågt, Serisen. Veterinären vill att vi ska ha lite marginal och tycker att 10-12 värde är bra. Sera har inte varit över 5.5 sedan i fredags (och innan det låg hon ju på 0% i urinsocker, men det är ju alltså inte lika känsligt mätverktyg).

Seraplutt hos veterinären. Hon får beröm och lovord varje gång
eftersom hon är så overkligt snäll att hantera! Min Sera! :-)

Vi har även hunnit med att ta en å annan ridlektion hos världens bästa Jenny K. Emelie (medryttare hos oss) red sin första dressyrlektion på Mr Bento - se bildbevis här:

Bento går som en frisk bitande nordanvind trots sina snart 24 år!
Ingen som ser honom kan någonsin gissa rätt på den vilda hästens ålder kan jag lova!

Blir ett lite kort inlägg idag - men bättre det än helt stendött. Jag är ju annars ganska nöjd över att jag klarar av att hålla mig ifrån internet så pass mycket som jag ändå gör! Är betydligt bättre att lägga livets dyrbara minutrar på Sera, Vimsa, maken, Bandy, Bento och alla fåren! ;-) (obs! uppräknade "tidsfördriv" helt utan inbördes ordning!)

Sera i förgrunden, Vimsa bakom. Bilderna i dagens inlägg tagna med mobilen :-)
...tog en evighet, och flertalet tussar slitna från skalpen i desperation, att klura ut hur jag skulle få in dem i datorn, men skam den som ger sig! ;-)


 

13 C

Status oförändrat läge gäller för storpudel modell äldre. Urinprover tas morgon och kväll vardagar (var 4:e timma på helger) och de har sedan förra fredagskvällen visat på 0% socker i urinen. Insulingivan oförändrad (7 enheter morgon, 6 enheter kväll) och detta utan någon antydan till insulinchock, så det kanske är en dosering som är korrekt. Återbesök i morgon, fredag. Ska bli mycket kul att se blodsockervärdet! …och i tanken närmar jag mig mer och mer det faktum att det är lika bra att lära sig ta blodsockertester på Sera själv – även om de ska tas i överläppen! Tänk så bra i vinter att slippa gå ut i morgonrock för att samla in urinprov!

Den andra storpudeln i huset, modell ung och yster, verkar trivas ypperligt med strikta rutiner för matservering (som är en direkt följd av diabetesdiagnostiserad storpudel modell äldre)! Den lilla har ätit ”sådär bra” tidigare, men är nu flitig tömmare av matskål – om än i avsevärt långsammare takt än storpudel modell äldre *ler* Modell yngre har dock andra märkliga tricks för sig… hon går gärna i cirklar när hon är ute (eller inne med för den delen) och det har medfört att hon gör ett allmänt snett intryck även de stunder då hon faktiskt försöker gå rakt fram… lite lagom skänkelvikning ser hon ut att öva på ständigt liksom. Status höfter har vi dock fått svar på och de är såklart, som resten av kroppen på den pudeln, helt perfekta och fick betäckningen stora A. Får nog ta och börja hitta på lite lämpliga muskelträningsövningar åt det andra hållet...

Bubbeliplutt har ännu en gång överträffat sig själv. Igår red vi en nätt liten skrittur på 7 km och lyckades med bedriften att hålla snittempo 5 km/h! Utvecklingen på den hästen har varit framsteg och åter framsteg under det här året faktiskt! Är så himla roligt att jag får återkommande svår ridabstinens redan 10 minuter efter senaste passet… försöker smått desperat övertala maken om att undertecknad behöver ha fler hästar att ta ut sin rastlöshet på, men som tur är, säger maken i alla fall, så har vi ju redan stallet fullt… Hm. Jag ska nog komma på något sätt!

Även "Al Dento", det vill säga Mr Bento, deltog i gårdagens skrittrunda. Han har fått en annan ryttare än den gamla vanliga emellanåt och det verkar han trivas riktigt bra med. Jag också, för det innebär trevligt sällskap på långa distansträningsrundor som allt som oftast utförs i det långsammaste av hästtempon. Bådar gott inför vintern som i år ska genomlidas med obevekligt antal timmar på hästryggen! Nästa säsong ger vi järnet! ;-)


 

12 C

Rapport om Sera lyder som följer: Jycke mår avsevärt bättre, är piggare och inte lika "hysterisk" (även om hon fortfarande skulle kunna äta en hel säck foder åt gången). Hon dricker även betydligt måttligare. Ärret på magen läker finfint. Jag försöker dock göra mitt bästa för att undvika att titta på det allt för ofta. Ärret är tusen gånger värre än alla sprutor i världen! ;-)

Vad insulinet beträffar så går det kanonbra att ge. Jag börjar även så smått vänja mig vid tanken att ta blodprover (dvs sticka lite i överläppen för att analysera en bloddroppe i en liten mackapär) även om jag kanske inte tänker börja med det så här bums. Det skulle dock kännas mycket säkrare att ha mer exakta värden på blodsockret. Fungerar finfint med urinsticka också, men det är lite väl vida svängar vid mätningarna där liksom. Det är inte på långa vägar så exakt som blodprover kan ge. Lovar förresten att bidra med en bild på när Sera får insulinspruta någon dag framöver. Hon är snäll som ett lamm... eller ännu snällare förresten! (...undrar om jag kan klura ut hur man lägger upp en film...)

Var hos veterinären idag för att ta just ett blodprov. Det låg på 19 "nånting" i blodsocker och det är önskvärt med 10-12 i värde. Dock kan det ha att göra med att jag i morse och i går morse gav Sera lite lägre dos insulin (självklart på inrådan från vetr såklart!) eftersom hon låg på noll och nästan noll i urinsocker. Skulle inte ge full dos i sådana lägen eftersom det istället kan ge insulinchock. Är faktiskt en riktigt spännande värld det här med diabetes! Dessutom har jag kommit på att det faktiskt gynnar våra djur att Sera har fått diagnosen. Eftersom vi måste vara punktliga och regelbundna med sprutan kommer det innebära att alla djur får punktlig och mycket regelbunden frukost även på helgerna framöver! Inte dåligt det! ;-) Hur är det man brukar säga... Inget ont som inte har något gott med sig :-)

Förresten... lilla Vimsa som nyfiket står bredvid varje dag när Sera får mediciner brukar lite oskydligt fråga "varför får inte jag meduciner? När är det min tur att få äta sånna dära meduciner matte?" Jag brukar förklara att det är inte alls säkert hon verkligen vill äta medicin, för de smakar ganska äckligt oftast och det brukar också innebära att man är sjuk och inte mår så bra, men hon står på sig och påstår att hon "visst vill ha meduciner. Varför ska bara Sera få meducin, det är ju orättvist"... Är hon inte för söt. den lilla Vimsiga?!

chillevipp - nu tar jag härligt helg!
I morgon väntar hopplektion på den lilla Grå!
 

13 C

När jag och Bandy debuterade på 8-milen var Sera hos sin mormor (dvs min mamma) eftersom vi inte fick plats med två hundar och då mamma ville låna en hund lite grann. När sedan mamma påpekade att Sera inte var den "gamla vanliga Sera" tyckte jag det var hög tid att åka till veterinären med henne igen. Hon har ju börjat kissa inomhus och jag har sökt veterinär för det vid två tillfällen under 2009 utan resultat. Innekissandet, tillsammans med en oerhörd aptit och ett "hysteriskt" beteende gjorde att vi bokade ännu en tid - den här gången på Djursjukhuset i Skara då Skövdes klinik inte hittat något de tidigare gångerna. Efter jobbet i torsdags åkte vi dit, Sera och jag.

Väl i Skara togs röntgenplåtar (livmoder och hjärta), urinprov och blodprov och den första misstanken var Cushings sjukdom, men precis innan jag skulle åka hem (var i väntrummet igen och väntade på att få betala) kom veterinären ut och ropade in mig igen. De hade fått tydliga provsvarsindikationer och diagnosen sattes till diabetes. Nu hände grejerna fort. Sera blev inlagd (och jag chockad) och skulle på fredagen kastreras för att chansen till en bra insulininställning skulle öka. Alla tikar rekommenderas kastration vid diagnos fick jag höra och självklart ställde jag upp på detta. Informationen kändes lite bristfällig till en början och när jag kom hem (utan världens bästa Sera) surfade jag bums på nätet...

Sera i sitt esse - på agilitytävling i Kumla 2006.

Hittade också en jättebra sida med mycket information och läste på. Att ge sprutor två gånger om dagen ställde jag direkt in mig på att kunna klara, men gissa om ångesten blev svår när det framgick att de flesta låter ta bort sina hundar vid diabetesdiagnos! Jag ringde veterinären på fredag morgon för att höra hennes åsikt igen - jag vill självklart inte utsätta min goa Sera för en kastration om det ändå inte skulle finnas en möjlighet till ett gott liv som hund efteråt.

Veterinären, Lena, var dock mycket tydlig och rak i sin information och att Sera var i god form för en operation bedömde hon definitivt. Hon skulle också kunna få flera goda år om bara jag och Martin ansåg oss leva ett så rutinmässigt liv att vi kunde erbjuda strikta mat och insulinrutiner till Sera. Morgon och kväll. Samma klockslag. Eftersom vi har gården och de andra djuren så ansåg vi oss kunna göra det. Vi åker inte på semestrar (och de kan i såfall anpassas så att hundarna kan vara med!) och vi måste ändå alltid hem efter jobbet.

Bildbeviset på Seras fina meritlista - LP1 LP2 NUCH SUCH!

Den värsta ångesten lade sig och på fredagen kastrerades Sera. Lördag eftermiddag fick jag hämta hem henne och vi fick lära oss ge insulin i nacken. Den spärren var inte svår att komma över, snarare oerhört lätt! Var busenkelt och Sera som är snällas i hela världen accepterar behandlingen utan att blinka. Ny ångest tog dock lite fart i går kväll... att såret på magen inte ska göra ont och att det ska läka bra. Jag blir också lätt stressad av att Sera måste bära tratt (för det ser så jobbigt ut) - men har bara detta gått över (ska ta stygn om 14 dagar och har första återbesöket nu på fredag) så kommer det gå hur bra som helst.

Idag har jag tagit glukosprov (via urinsticka, har inte lärt mig blodprover än) var 4:e timma och har i övrigt märkt att Sera mår avsevärt bättre än innan veterinärbesöket. Det är mycket skönt!
Har även hunnit svära mig förbannad på privatiseringen av apoteken - det finns inte ett enda apotek i mina grannkommuner (inklusive Skara, som är två kommuner bort) som har hundmedicinerna som jag behöver hemma! Allt måste beställas och det går inte att få hem förrän tidigast tisdag förmiddag! Skandal!

Än så länge ligger Sera bra i värden (jag ringde och kollade med veterinären förut) och ska även kontakta dem igen efter kvällens (kl 17.30) provtagning och insulingivning. Är i allafall skönt att hon är lugnare till sättet och att hon verkar må betydligt bättre. Regelbundenhet kan jag leva med - men jag är inte redo att leva utan Sera riktigt än...

Sera och jag 1:a i hoppklassen på DM agility 2004.
Med laget kom vi 3:a samma år.

 

21 C

23 C

I förrgår red jag tävling igen. Distansritt 50 km på Isabergsritten i Småland. Vi åkte ner dagen innan för att jag inte kände för att stiga upp i svinottan för att komma i god tid till start. På vägen ner fick Martin magknip och det ökade i omfattning... Vi stallade in Bandy (som först då rakt inte tänkte sätta sin hov i ett främmande stall - aldrig i livet sa han, tills han hörde gnäggningar inifrån mörkret), letade oss fram till vandrarhemmet (som vi inte bokat, men snabbokade när vi insåg att tält inte var något lämpligt övernattningsalternativ för en magsjuk Martin) och så småningom fann vi oss även fram till en pizzeria. Såklart kunde inte Martin äta något och när vi åkte därifrån var han så pass dålig (feberfrossa allan!) så att jag ringde sjukvårdsupplysningen...!

Drick vätska, sa de och som tur var hade jag även med Resorb-tabletter som jag brukar blanda till mig själv när jag ska rida långt. Dessa blandades nu istället till maken. Natten gick (i feberfrossa och oerhörd knip för Martins del) och nästa morgon fick jag inte bara vara distansryttare utan även groom och sjukvårdspersonal. Med nöd och näppe tog sig Martin till tävlingsplatsen och ordnades en viloplats i tävlingstältet (som vi tursamt nog satte upp dagen innan!)

Vid bangenomgången frågade jag lite lagom försynt om någon av de andra groomarna möjligtvis kunde tänka sig att låta min häst dricka längs med ritten, eftersom jag skulle få rida utan groom. Det kunde de och jag vågade mig på att starta. Självklart inte med något tävlingstänk, eftersom jag inte hade någon groom, men ändå. Vi kom ut på banan som sista startande ekipage (Bandy är ju nått så överspänd i starterna att han är både högt och lågt med såväl huvud som bakben) och red lugnt iväg.

I brist på bilder från tävlingsdagen får denna träningsbild duga som illustration åt Isabergsrittens text...

Rätt som det var så kom vi i allafall ifatt ett par andra ekipage och vi tog häng på två vita araber med trevliga ryttare på. Mycket trevligt sällskap! Vi red i ett bra tempo och kom strax upp till toppen av Isaberget (!?). Resten av första sträckan gick av bara farten och i grind slog jag mitt personliga rekord (typ 14 minuter) och pulsade in på endast 6:55 minuter! Hade nog kunnat putsat lite till på tiden, men vi tog det säkra före det osäkra och kollade pulsen två gånger extra innan vi vågade oss på att lita på oss själva :-) Extraduktig groom var Martins dotter Matilda, som skötte sina groomningsuppgifter med bravur! Plus att hon slet som sjutton med vattenhämtningen när Martin inte orkade! Tack Matilda!

Slinga två var på två mil och jag och Bandy gick ut själva och blev även själva i hela 1,5 mil. Min lilla totto hade nog knäckt sig lite på den backiga förstaslingan, för han ville inte gå särskilt snabbt på andra... så vi nöjde oss med en behaglig trav i maklig takt. Vid alla groomställen fanns det oerhört snälla och hjälpsamma groomar och jag måste bara tacka dem något helt otroligt mycket! Utan dem hade vi inte kunnat fullföja Isabergsritten, Bandy och jag! TACK!!!

När det närmade sig slutet av banan red flera ekipage ifatt oss och vi slog följe en bit. Eftersom jag dock är biten av tävlingsdjävulen sedan barnsben så kunde jag inte låta bli att försöka mig på ett litet ryck mot slutet. Bandy var lite trött, men då han ändå svarade när jag manade på honom så gjorde vi ett frest tillsammans (jag känner ju liksom honom - han säger ifrån när han inte vill något) och det lyckades över min förväntan! Vi red in som femte ekipage i mål och blev även godkända i slutbesiktningen! Femteplacerade alltså! Att det bara var fyra placerade (dvs som fick rosett) grämde mig inte det minsta - för detta kändes som en bedrift över min vildaste fantasi! Jag red ju liksom bara lugnt och fint för att ta oss runt godkänt och så händer detta :-D

...och här ännu en från samma tvåmilaträning med groomning från hemmaskogarna tidigare i sommar.

Strålande glad skötte jag mer än gärna ihoppackningen av alla prylar, då Martin inte blivit av med vare sig magknip eller den bleka nosen. Något han för övrigt inte heller blev ens dagen efter... det är först i dag han har börjat piggna till något. ...allt på grund av att han i torsdags envisades med att äta en mjukglass!

29 C

HURRA HURRA HURRA idag är Vimsas födelsedag! Tänk att lilla busen Imma Vimma redan är två år! Känns som om jag hämtade henne från Norge nästan i går! :-)

Efter jobbet åkte jag självklart BUMS till djuraffären och köpte presenter. En vattenleksak (nu när hon har börjat att bada i sjön), en vomburgare och en grisknorr fick hon. Inslagna också såklart! :-) Gäst på kalaset var Sera och hon bjöds också på knorr och vomburgare.

Dajmens Key Code hälsar och gratulerar med dagen till alla sina Code-syskon!

hurra for deg som fyller ditt år og deg vil vi gratulere!
alle i ring omkring deg vi står og se om vi vil marsjere!
bukke, nikke, nei vi snur oss omkring, danser for deg
med hopp og sprett og spring, önsker deg med hjerte alle
gode ting og se meg så hva vil du mere, gratulere!!! *hurra*
(norsk födelsedagsvisa)

Liten Vimsa 2008. Veeeldig søt!

28 C

Varmt varmt varmt! Puh! ...men jag klagar då absolut inte! Älskar sommar och älskar värme :-) Får lägga om sina dagar litegrann dock. Ridning får ske kvällstid och företrädesvis i paddock. Vid sju-tiden är den i skugga (perfekt!) och det är typ inga blinningar eller bromsar där heller! ...i skogen är det typ bara sådana otäcka knytt just nu.

Ridning blev det dock igår på förmiddagen... Igår var årets hittills varmaste med 31 grader i skuggan hos oss. Går ändå riktigt bra att rida, om det inte vore för de där stora flygande sakerna som kommer i flock då... Annars fixar både Bandy och jag värmen förvånansvärt bra faktiskt. Det som är mindre bra just nu är att vår nya hovslagare har gått på semester och jag är som vanligt alltid ute i sista sekund med att meddela att vi behöver hovis tjänster. Får skylla mig själv, men nu tar vi tillfälligt in vår gamla hovis igen (förhoppningsvis, om den kan hitta någon ledig tid och sedan även kan tänka sig komma på utsatt dag... *puh*)

Igår var det även premiärbad för Vimsa! Hon hade ju utställningspäls förra sommaren och i sådan blir det då rakt inte tal om bad i det fria, men i år är hon i behaglig nedklippt version. Sera, som är van att bada nu, simmade gladeligen runt i sjön och verkade verkligen tycka det var hur skönt som helst. Vimsa förstod sig inte riktigt på hur man skulle ta sig fram i den där märkliga materian som kallas vatten... Hon ville hoppa över det, men det blev jobbigt när hon hela tiden liksom sjönk ner... Simma försökte hon sig på, men hon förstod nog inte riktigt att hundar faktiskt kan simma. Var stora plask med framtassarna i vattenytan och då blir det både jobbigt och konstigt såklart. Martin, som inte är badkrukan av oss två, höll henne under magen mestadels men nästa gång ska vi ta med flytvästen till ImmaVimma så att hon känner sig lite tryggare. ...och så ska nog kameran få följa med, för Sera simmandes i vatten var en skön syn! :-)

Upptäckte att jag inte hade någon badbild ens på Sera! Märkligt. Här är i allafall en bild från juli 2006 då Sera och jag njöt vid en härlig liten badsjö som har hundbadplats! (tror inte att Sera fick bada dock - hon har ju fortfarande päls här...)

22 C

Var riktigt kusligt krasslig i torsdags och fredags och sådant gillar jag inte. Fick någon slags "sockerchock" eller något på jobbet i torsdags (mosade i mig halstabletter med honungssmak för att orka jobba med ont i halsen - tror det orsakade yrsel, darrningar och illamående den dagen...) och i fredags misstänker jag migrän, för jag blev inte av med huvudvärken förrän efter "uppkastningar" (för att säga det lite finare än det egentligen är...)

Stör mig att sjukdom tvingade mig att flytta ridpassen som var inplanerade. Har numer ett schema med väl avvägt (!?!?) antal mil, galoppass, dressyrpass och skrittrundor för att Bandy ska bli en riktig storfräsare till distanshäst *ler* Hans egentligen enda riktiga svaghet i distanssammanhang är väl skritten (går helst 4.8 i skrittsnitt, men om jag driver lite så kan han "orka med" 5.2... borde såklart göra 5.5-6.0 åtminstone! Nåväl. Vad är väl en bal på slottet - han är ju duktigt på så mycket annat (enligt mig). MEN - han behöver betydligt bättre kondition och jag har även börjat öva honom på att gå fler pass än ett per dag :-)

Som i dag tillexempel. Idag skrittade vi först 6 km med Martin och Bento. Sedan gick vi tvåbenta in och fikade och därefter tog jag ut Bandy på en 5 km galopprunda! I förra veckan undrade han hur det var fatt med mig och frågade om det verkligen var så att jag inte kom ihåg att vi just hade varit ute, när vi gick ut på en "andra slinga" - men idag verkade han faktiskt redan tycka att det var riktigt kul! När han dessutom fick klart för sig att vi skulle galoppera även på de smala och lite steniga skogsstigarna tror jag verkligen att det gick upp ett ljus för honom. Han spetsade öronen och rullade på järnet!

Hemma i stallet stod han sedan, i alla fall nästan, som ett ljus när jag svampade av honom med vatten och därefter tog jag med honom på en liten avkylningspromenad (typ som man gör i grind på distanstävlingar), så nu börjar vi få till rutiner och prylar även på hemmaplan. Hoppas det kan göra min lilla jazzgosse lite mer motiverad till att gå ut i lite högre tempo på andraslingan vid nästa tävling... :-) Vi får se. Det är i hur som helst URKUL att ha ett mer strikt träningsschema att hålla sig till tycker jag. Jag har lagt upp det själv, men har samlat underlag till det från diverse håll (typ Distanskursen som Billingens distansridklubb höll i våras i kombination med föreläsningar och boken "Naturen som ridhus"), och jag har även "bollat upplägget" med Yvonne Ekelund (som höll i tidigare nämnda distanskurs). Roligast är nog att jag har fattat att man kan rida lite fortare på träningar än vad jag gjort hittills... Nu jäklars ;-)

21 C

Hi hi. I går fick jag för mig att träna lite lydnad med hundarna hemma på gräsmattan. Tog först ut Vimsa, som då rakt inte vet vad fot är, så jag började helt enkelt med positionsträning för henne. Det gick bra med en godbit framför näsan, men det är inte dåligt det för att vara sällskapshund! Sedan bytte vi övning till "leta godis i gräset". DET gillade hon verkligen! Hon har inte direkt varit en fena på att använda nosen så där spontant, men jag tänkte försöka testa lite småspår med henne i skogen framöver, så det här var en lämplig startövning.

Sedan tog jag ut Sera och körde lite "fotar", inkallning å så vidare... Hon kan ju, men hon tycker det är så attans kul att hon går och smågnäller/gnyr hela tiden! :-) Kul att hon gillar det tycker jag och låtsas att jag är döv.

Något som Vimsa är ohyggligt bra på är även att bryta beteenden och vända tillbaka till mig. Till exempel om hon jagar en av kattungarna och jag ropar "Vimma!" så vänder hon typ direkt! Därför tänkte jag att jag skulle testa och valla fåren med Vimsa och tänk det gick precis lika bra som jag trodde! :-) ...förutom att hon inte riktigt hängde med på att jag ville ha alla får åt samma håll... För henne gick det lika bra att dela på flocken - det var minst lika skoj! När det gick för fort eller när hon kom för nära lammens goda lår, så ropade jag helt enkelt på henne och Vips! så kom hon! (och fick naturligtvis godis!)

Idag skulle vi flytta fåren till en annan hage och då fick Vimsa göra sitt livs andra vallhundsuppdrag :-) Jag tog henne helt sonika med mig och gick ut i hagen igen. Gick precis lika bra som igår och nu är jag fast besluten att göra en vallhundspudel av henne. Hon har väl inte riktigt samma stil som en BC och hon håller sig betydligt närmare både mig och fåren, men ändå. Hon kan ju få dem att flytta på sig! :-) Ska absolut försöka fixa någon slags film på detta!

Helt oinvallade, men det behövs inte när man ska bli pudelvallad!

En annan sak vi har gjort idag är att vi var hos veterinären med Sera. Upptäckte i förrgår att hon hade en böld på ena kinden som kändes hård. Fick en tid i dag och åkte in. Sera, som inte är som andra hundar, formligen kastar sig in mot veterinärkliniken när vi  kommer dit. Hon går mer än gärna in och hon hoppar även själv upp på undersökningsbordet. När veterinären klämmer och känner och tar tempen och undersöker både det ena och andra så står Sera som ett ljus! Hon är så snäll att veterinären vi hade idag fullkomligt öste lovord över min lilla Sera! Flera gånger sa hon hur duktig hon var och när de även kunde dränera (ja, inte sätta dränage alltså, utan dra ut vätska med nålar) snudd på utan att ens hålla i jycken så sa veterinären att nu var hon verkligen imponerad! Hi hi! Hon bara är sådan, Serabus!

Nu ska hon äta antibiotika i 10 dagar och sedan får vi hoppas att bölden är borta. Det var två veterinären som klämde och kände för att klura på vad det var, men när det kom ut vätska så kom de ändå fram till att det inte var någon tumör... och när de nämnde tumör blev jag yr och fick sätta mig ner lite... Tur att det inte var sådana läskigheter - hon är ju faktiskt bara tio år min prinsesspudel!

Här en bild på superSera från en tävling på hundklubben 2008.

24 C

Äntligen dags för årets distansdebut. Har inte kommit iväg tidigare pga strul med skoningen (som aldrig blev av!), men med ny hovslagare så ska det förhoppningsvis inte inträffa igen… Missade ju för sjutton den enda ritten jag för allt i världen inte vill missa – Hökensås! *suck* (fast jag var där ändå – som funktionär!!)

I måndags red vi ett urläckert dressyrpass hos Jenny K. Återupptog tränandet på skänkelvikningar (gick både si och så) och fick även till galoppen typ skitbra direkt! Det var varken rusande eller staccato-steg – bara härligt långa galoppsprång i fin form. I tisdags red jag ”testa-utrustningen-runda” inför tävlingen. Naturligtvis har jag ingen ny utrustning på vid tävlingen, men jag ville testa längder på stigläder, ett par nya skor på mig själv och så… lite småfånigt… jag kunde inte låta bli att även dressa mig i tävlingströjan! :-) Snacka om att man lider av svår distansabstinens!

Inför starten av fjolårets sista ritt - Billingeritten T50.

I går övade jag och Bandy upptravning. Vi brukar göra det på väg in från hagen och vid andra tillfällen då möjlighet ges, så han är riktigt duktigt på att sätta iväg efter bara ett par *smack, smack, smack*. Dessutom har jag börjat öva på att trycka på tandköttet själv. Såg på Hökensås, då jag var skrivare, att veterinären bad ryttaren att själv göra detta och det snappade jag upp direkt. Typisk grej som Bandy inte skulle gå med på om jag inte övade. Tidigare har vetr själva tryckt på tandköttet, men jag tror att det kan ha något med smittorisk att göra att de inte gör det längre. Får se hur det blir på Sydnärke.

Igår tvättades även transport och tillhörande dragbil. Nu ska de stå still på gården fram till lördag så att de inte skitas ner ;-) I kväll har det varit utrustningsrengöring och inpackning av prylar i bil. I morgon fredag väntar stora hästbadet… som brukar bli en lagom spännande historia med en jazzgosse som steppar runt i tappra försöka att undkomma både vatten och schampo…! Fast vi brukar övelista honom till slut – och förresten – häromdagen när vi varit ute på en lägre ritt och de blivit rejält svettiga så svampade vi av hästarna. Döm om min förvåning när jag kunde göra detta med Bandy helt på egen hand! Förut har en behövt hålla och en fått göra sitt bästa för att nudda med svampen… Benen (speciellt bak) har såklart varit extra svåra… tänk er själva – fyra ben åt åtta håll! Inte lätt att dessutom lyckas få lite vatten på dem då! Hur som helst så stod Bandy (nästan) som ett ljus och jag kunde svampa av överallt där jag ville! Sjuk var han inte, för pulsen var normal. Kanske har han tagit sitt förnuft tillfånga bara.

…sedan kommer lööööördaaaag! Och då rider jag igen! Martin groomar.

Från samma Billingeritt - fru och herr Gul på varsina hästar.

23 C

Typ världens kortaste inlägg förmodligen, men jag ooooorkar inte mer ikväll. Har varit iväg på typ årets bästa dressyrträning i allafall! Kanoooonbra gick det! Bandy är en pärla! Bilder kommer!

20 C

Senast jag skrev var det vår. Nu är det hux flux sommar om man går på dygnsmedeltemperaturen säger de... och det märks ju även på den plötsliga invasionen av typ flugor och jox i luften. För att inte tala om fästingarna! OJ, vilket fästingår det verkar bli i år...! Nåväl. Tur att det finns medel för hundarna.

Imsa Vimsa är tänkt att få sina höfter röntgade inom kort. Jag tycker ju det är lite läskigt, för man vill ju inte få besked att det är något fel, så jag väntar gärna lite med det. Planerar att våga mig på´t före sommaren/semestern i allafall. I sommar har jag ju tänkt att träna in agilityhindrena med Vimsa, så det kan vara bra att ha koll på höfterna innan dess.

Sera, den lilla filuren, har nog verkligen gått och blivit pensionär nu verkar det som. Hon tar sig friheter som hon ALDRIG gjort förut! Förutom föregående inlägg där en mjölkersättningspåse åkte med, så har hon börjat rymma från gården! Nog för att hon alltid haft ett långt avstånd när vi gått på promenader och sånt, men att rymma.... har alltid sett det som helt omöjligt för Seras del. Nu smyger hon iväg i ett obevakat ögonblick och kommer inte tillbaka när vi ropar och visslar! Har gått och letat efter henne fler gånger utan reslutat. Hon är borta upp till en timma! Gissa om det är obehagligt!

Samtidigt kan vi ju inte ha hundarna i hundgården hela tiden när vi är ute och grejar. De bara måste få vara lösa på gården! Vimsa följer som tur är aldrig med på dessa rymningsstråk - vet inte om hon är "harig" eller om hon bara försöker ställa sig in lite extra hos mig ;-), men det är hur som helst skönt att hon är en självständig individ och inte köper alla hyss som Sera helt plötsligt har börjat hitta på :-)

Igår var de med båda två och sprang bredvid vagnen när vi körde lilla Mini. Det var skoj! Dock har vi en läskig hund till granne en bit bort på vägen och då fick jag knôka in dem i vagnen just när vi åkte förbi där. Hur som helst så var de jätteduktiga och riktigt lydiga båda två (sprang inte in på en massa tomter och så där) så det kommer bli fler rundor. Mini är så trygg med allt också så det är inga bekymmer.

Nu ska jag iväg till jobbet och i kväll blir det hundklippning av stor pensionärspudel :-) Sedan åker fästingmedel på!

12 C

...och sedan smular man bara sönder förpackningen och äter upp innehållet!
Detta var en gång en påse med lammnäringspulver.

Vimsa - är helt otroligt duktig! Hon är ju egentligen "otränad", men lyder något makalöst bra när det gäller att bryta "ivägspringningar" och komma tillbaka till mig! Jag är inte direkt bortskämd med sådana hundar, för både Bonnie (terriern) och Sera har gillat att jaga allt som rör sig... men Imsa Vimsa bryter BUMS när jag ropar på henne vid tex kattjakter och annat! Snäll sällskapspudel!

Den snälla sällskapspudeln med mord i blick. Här håller hon på att bita ihjäl ett gosedjursmarsvin från Ikea...!

Bandy - har varit på dressyrlektion hos Jenny K och OJ vad bra det gick! Han är duktig! Nu väntar strax distanspremiären för året och sedan tränar vi vidare inför vår 8-mils-start :-)

Uppvärmningen inför Jenny-passet.

Bento - börjar bli ilsk på mig som alltid lämnar honom kvar i hagen när jag tar ut Bandy för en tur. Här om dagen kröp han under (!!!) el-spiral-grinden (vi har liksom en sluss bestående av en spiralgrind-stängare och en vanlig trägrind) när jag tog ut Bandy - så kom inte och säg att gamlingen inte är mjuk och rörlig fortfarande! Bento ville bestämt med på en tur, men husse harvade i "plöjsla" och Bento fick vackert låta sig bli instängd i hagen igen. Bento-bus!

BentoBus är pigg på att filura! Han har lurat mig med diverse trick på tok för många gånger den här busen!

Mini - har varit ute och dragit vagn i dag. Min kompis från Vänersborg var här med sina barn och då fick Mini rycka in och agera underhållning :-) Han är nog bestämt sötas i världen!

...och här om dagen agerade Mini ponnyridningsponny åt 3-årigt norskt syskonbarn!

Som om det inte var nog med att laga Landrovern för en tid sedan (dyyyyrt), och diverse andra mindre ekonomiskt försvarbara händelser som bara händer, så har naturligtvis min allra bästa vän Felitchi (läs: Skoda Felicia åm 98) gått och bestämt sig för att lägga av. Någon (hmm... ägaren?!) hade visst glömt att byta kamrem så den small av. OOps! Nåväl. Vad är väl en bal på slottet - ny bil är på ingående, men jag känner att det kommer bli en smärtsam skilsmässa från min kära vän Skodan. Jösses vilken bra bil det har varit... !

Världens sötaste och bästa Skoda Felicia med Adrian Assar på släp 2004.

10 C

Men såklart har det hänt lite på hund- och hästfronten också! Kort rapport:
Sera - Var jättelånghårig alldeles för länge så jag har inte fotat henne på evigheter! Går inte att föreviga att man inte sköter om sin hunds päls som man borde!!! Aja baja - men nu är den kortklippt och fin igen. Hon ser dessutom alltid yngre ut när all päls försvinner och det är ju trevligt!

Vimsa - är såklart också kortklippt och fin *ler* Hon är ju helt klart buspudeln här hemma nu när Sera har gått och tagit över rollen som lagom olydig pensionär :-) Imma Vimma far som ett yrväder runt tomten och leker med allt som kommer i hennes väg och kommer det inget så leker hon ändå! Råkar hon ha en lugn stund någon gång så envisas hon med att försöka klättra upp i någons knä. Här om veckan skulle hon och Sera följa med när vi skulle ta en promenad med hästarna... det gillade INTE Vimsa! Hon höll sig klokt nog på riktigt ordenligt säkerhetsavstånd från de stora djuren... till saken hör ju att inte heller Bandy är så förtjust i att ha hundar kring fötterna så han dansar på ganska bra. Sera däremot, totalt orädd, springer gärna lite väl nära allt som oftast.

Bandy - är ordentligt igångsatt igen. Nu har jag skaffat pulsmätare och ska rida med den varenda pass jag rider! Allt för att lära känna min distanshäst bättre! Vi har höjt ribban för distansen i år tack vare en kurs hos Billingens Distansryttarklubb - Bandy och jag ska ge oss i kast med en T 80 innan året är slut! Förstås måste vi få ännu en godkänd T 50 först, men det hoppas jag hinna med redan i juni på Sydnärkeritten.
Förutom dressyrträning och distansträning så har vi även premiärhoppat för året redan! Hemma i paddocken, utan mentalt stöd av Jenny K, vågade jag mig på att hoppa en sisådär 50 cm och döm om min förvåning när Bandy hoppade som om han aldrig gjort annat! Full bjudning och inte en uns till försök att stanna eller ens tveka! Det blev hela 6 hinder i en slinga innan vi var klara! Wwweiiii!

Bento - ...har väl inte riktigt kommit igång än då... Skulle nog behöva hitta en medryttare till honom. Han är förvisso till åren kommen, men definitivt inte slut! Jag peppar Martin till att sätta igång honom så att vi kan rida T50 på Sydnärke ihop, för jag tror att uteslutningen på Billingeritten i fjol var en ren tillfällighet! Bento har helt klart mer att ge!

Mini - den lilla illbattingen till ponny har fått stanna längre än vad vi hade tänkt oss från början. Det går liksom inte så lätt att lämna hem honom och vi har "hotat" Jenny med att han nog kommer att bli kvar här - men se det gick hon inte med på! ;-p Hur som helst så tror jag han stortrivs! Vi har aktiverat honom så gott vi har kunnat med longering, körning, lite ridning och nu senast provade vi att lösgaloppera honom i paddocken. OJ vad han gillade det! Det stod kvar lite hinder från när jag och Bandy hoppade och jag sänkte dem till lagom Mini-nivå och döm om min förvåning när den lilla söta ponnyn gladeligen siktar in sig och hoppar över hindrena mellan varven! De stod inte ens i naturlig linje utifrån fyrkantspåret (på vilket vi höll honom för galoppen), utan han fick verkligen styra in sig på att hoppa och det gjorde han helt och hållet utan vår hjälp. Han är så SÖT så man blir TOKIG! :-)

Sen har vi ju haft en hel del annat pyssel här på gården också - vissa av de sakerna har tagit både tid, kraft och energi, men det ser ut att ordna upp sig till sist ändå - puh! Nu åter till de senaste veckornas ständiga syssla - vaka över lamningar i fårstallet! Sova? Vaddå? Behöver man det?? ;-)

-2 C

Igår förmådde jag mig inte att skriva något.
Det fanns liksom inga ord som räckte till.

Igår, på sin födelsedag, gick Frida bort. Alldeles för tidigt, alldeles för fort och alldeles i onödan.

Jag har känt Frida sedan hon som hundungdom började på samma brukshundklubb som mig, först med Madicken i troget släptåg och sedan med Mynta. I början när inte Frida hade körkort var även hennes mamma Christina med på klubben. Frida gick agilitykurser för mig, hon deltog i ungdomsläger och på den freestyledag vi ordnade.

Fluffbollen Myntha van framför kameran.

Det var också Frida som vågade sig på att fråga om jag ville ha lite hjälp med min dåvarande layout till hemsidan... min första gjorde jag ju i html-kod och den var väl inte så där vidare pigg utseendemässigt... Jag tackade ja och fick genom Frida inte bara en ny layout utan en vän som visade mig en helt ny värld!  Frida lärde mig hantera bildbehandlingsprogram och introducerade mig till WYSIWYG-program för att skapa hemsidor :-) Det var riktigt kul och jag lärde mig massor.

Sera och Myntha vid en av våra tidiga fotodagar 2005.

Frida och jag har också delat intresset för fotograferandets sköna konst och vid ett par tillfällen träffades vi för att ha våra "fotodagar". Ja, till en början var det faktiskt "foto- och datordagar" vi kallade dem. Frida sprang raskt om mig i jakten på den perfekta bilden, det erkänner jag gärna, men oj så kul vi hade och oj vilken inspirationskälla hon var!

Jag hämtade inspiration från Frida och gick ut på egna fotoäventyr.

När jag fick veta att Frida återfått i sin cancer tog det ett tag innan jag kontaktade henne om det för att ge mitt stöd. Frida förstod varför när jag berättade för henne om min pappa som gick bort i cancer för snart två år sedan. Då trodde jag inte, ville i alla fall inte tro, att cancern skulle ta även Frida...

Så här såg det ut på våra fotodagar - Frida såg en scen för sitt konstnärliga öga, hon grejade lite och vips...

Jag pratade med Frida i telefon förra helgen. Hon lät glad när jag ringde, men trött. Vi bestämde att ses på tisdagen eller torsdagen beroende på hur hon mådde. Vi pratade så länge som Frida orkade och jag är så glad att jag sa allt det där till henne som man ska säga till de man tycker om och beundrar.

...så resulterade det i bilder som den här på fluffbollen Myntha!

Frida orkade varken ses på tisdagen, onsdagen eller torsdagen. Vi skulle höras i "nästa vecka" (alltså nuvarande vecka) för att bestämma en ny kväll. Jag sa att jag var flexibel och kunde vilken kväll som helst. I det tysta bestämde jag mig för att om Frida bokade av igen för att hon inte orkade, så skulle jag åka ändå. Om så bara för att få träffa henne i fem minuter.

Till min man sa jag att jag var rädd att inte hinna.
...och jag hann inte.

Jag vill fylla på Frida och Andreas ord "krama era nära och kära". Jag vill fylla på det med "och tala om för dem hur mycket ni tycker om dem och vad de betyder för er". Gör det idag.

Tänk på cancerfonden.

Jag fotar Frida som fotar skogshästar på vår fotodag 2008.
Vila i frid, Frida.

-5 C

Efter gårdagens finfina träningspass var det dags att svida om och ta på feststassen. Kvällen bjöd nämligen på årsmöte hos Götene Brukshundklubb och jag och Sera hade ett kalasfint pris att hämta - vi fick vår tredje inteckning i vandringspriset för klubbmästare Agility under 2009! Nu var det dags att hämta priset som nu också får stanna hos oss! Jättekul!

Än roligare var ändå den överraskning som väntade! Klubben har (tydligen) som tradition att uppvakta klubbmedlemmar som har gift sig under året (de som styrelsen får reda på)... och det har ju faktiskt jag och Martin gjort! Döm om min förvåning när de läste upp våra namn och vi fick komma fram och hämta en present inslagen i hjärtepapper! :-) Det var verkligen en överraskning och vi uppskattar det mycket! :-) Tusen tack!

Dessa söta troll fick jag och Martin alltså i bröllopspresent från världens bästa brukshundklubb - nämligen Götene brukshundklubb!

-5 C

Tävlingstokig som man är så lurar man lätt sig själv att det går att komma i form på kortare tid än det säkert egentligen gör... och alltså anmäler man sig gladeligen till diverse dressyrlagtävlingar - till synes helt utan hänsyn åt de andra som också ska ingå i samma lag...

December var en vilomånad för hästarna. I januari tänktes många duktiga tankar om att komma igång med ridningen ordentligt igen... men det blev inte mer än lite lösgalopp och en och annan skrittur. Olika människor har olika lång ställtid och min är oftast av det längre slaget. I början på februari inser undertecknad att det kanske är dags att sätta igång pållen (med mer aktivitet än snöpulsning och longering) om det ska tävlas dressyr april... och vips infinner sig inspirationen. Under press brukar den infinna sig...

På med sadel, träns och röda fina lindor på alla fyra benen och vips så var vi igång igen! Flätade dessutom manen - kallblodsfläta, men ändå! :-) Uppvärmning med serpentiner och skänkelvikning längs med grusvägen, för att sedan jobba formmässigt på volt i en vägkorsning :-) Ja, grusvägskorsning, såklart. Utan trafik.

...fast tänk er klarröda istället! De matchade såklart det bruna schabraket som har röd/vitt kantband :-)

Döm om min egen förvåning när jag inser att det faktiskt bara är att rida, och inte låtsas att man rider, så kommer Bandy ihåg det mesta :-) Högersidan lossade finfint relativt fort och vi fick till ett helt gäng med frustningar. Vänster är stelare, men jag jobbade lite längre här och frustningarna kom åtminstone när vi gick ner till skritt igen.

Snart är vi tillbaka med rätt takt och tempo igen :-)

Nu fick han ett pass med longering i snöfylld paddock igår, så han var väl inte helt stelfrusen idag såklart. Dessutom var han fullt ridbar trots att han stått så länge :-) Bandy Bus kunde därför även få bli tränad i galoppfattningar. Vänster gick finfint. Höger är lite svårare, men jag får jobba på att själv bli tydligare för då kan han ju såklart. Jag tror det har med min egen oliksidighet att göra. Är ganska övertygad om att det är så. Eftersom jag själv är högerhänt har jag såklart svårare för att använda vänster och då tror jag att jag på grund av det använder vänster tydligare för Bandy när det kommer till galoppfattning. Det är min teori :-)

Med inspirationen flödandes just för tillfället ska jag ge mig i kast med att få igång honom ordentligt nu. Behöver bli liiiite mindre rund över magen och komma igång än lite bättre med formen, så kan vi ge oss i kast med att börja träna för instruktör igen. Det är riktigt roligt! ...och med inspiration, träning och envishet kan säkert även mirakel inträffa när det blir dags för tävling! ;-)


 

-4 C

Oops vad mycket snö det kom! I morse var det på vippen att vi inte blev insnöade! ...som tur var hade vi lånat hem en traktor i väntan på vår "nya" som vi har köpt - annars hade det varit kört! Dryga 70 cm snö hade yrat igen vår framfartsväg! Nu blev vi bara lite sena till jobbet på grund av snöplogning, men vi kom ju dit i allafall :-)

Sen på eftermiddagen sprang jag runt på gården, glad som en barnunge på julafton, och mätte hur hög snön kunde vara... Fick fram ett snitt på 46,75 cm! Inte illa! ;-) Förhoppningsvis är vi hemma lite tidigare i morgon än idag, så att jag kan fota och visa hur attans mysigt det ser ut med skyhöga snöhögar kring huset och på gårdsplanen!!!

Den lilla rackaren Mini verkar trivas på gården... i går gnäggade han ljudligt när vi kom hem från jobbet och i morse kom samma glada hälsning när jag sa godmorgon i stallet! Min egen grå brukar säga godmorgon genom att nafsa efter mig (dåligt morgonhumör?!) och Bento står mest och klipper med ögonen mot ljuset när jag tänder... om han ens har stigit upp ur sängen ;-)

Vimma och Sera är snudd på skogstokiga i snön! De skäller och hoppar och biter varandra och far fram i full fart över gården! Kanske ska försöka fånga två svarta pudlar mot vit snö (...och hur gör man det utan att det ser ut som svart/vitt foto?) i morgon också... Vimma har ju faktiskt något att erkänna... (eller så är det jag som faktiskt har det *ler*)

...mindre kul inlägg utan bilder. Ok. Det är sant. ...men det får bli desto fler när jag har fotat all snö! :-)

...kom nu bara ihåg att skänka en tanke till Frida också. Jag skänker flera tankar varje dag. Typ nästan hela tiden.

-12 C

Det blev roligare på jobbet igår igen och nu är mitt vanliga jag tillbaka! :-) Jobbet tar ju så stor del av ens liv att det inte är så konstigt om man segar ur när det strular till sig för mycket på arbetet tycker jag.

Nog om det. Idag har gården utökats med ett djur. Det är förvisso bara här på lån under en månad (till att börja med), men ändå. Vi har fått hit lilla bustrollet, shetlandshingsten Mini! Han var här en vecka i somras också och finns med i ett fotoalbum om "sommarponnyn".  Nu passade det sig så ypperligt att Jenny fick bråda dagar i sitt företag (hon har alltid mycket, men nu hopade det sig än mer) och samtidigt fick jag för mig att jag ville ha mer att göra... *ler*

Sötaste Mini tillbaka på gården för ett tag.

Lilla fårboxen byggdes om i ett huj, in med lite halm och vips så fick Mini ett nytt hem. ...jag fick skotta mig fram till hagen där han ska husera om dagarna också, men det är ju en annan historia ;-) Puh, det var kämpigt kan jag lova!

I morgon ska vi förhoppningsvis hinna med en härlig promenad med pudlarna (som nu mer kan gå i koppel båda två, om jag säger så... - de jag kände jag behövde förklara mig för har fått en förklaring, så mer blir det inte om den saken här) och en lika härlig skrittur med de stora hästarna. Kanske blir det även en mindre promenad med Mini - vi har inte fått hit vagnen än så körningen får vänta lite.

Har hunnit med att fota hästarna och vinter litegrann idag också. Inga speciella vinterbilder, men jag lyckades riktigt bra med ett par hästporträtt. Finns till beskådan i ett nytt album.

-3 C

Mitt humör brukar sannerligen inte falla ur sin normalt så fina form, men nu tror jag bestämt att det har gjort det. När för många saker samlar sig på hög räcker inte ens positiva-fia till...

• Snö i otroliga mängder.

• Ingen traktor att ploga med (sålt den gamla, inte fått den nya än)

• Ovanstående innebär att man tar två steg fram och tre tillbaka när man släpar höpåsar eller hästar över gårdsplanen morgon och kväll.
   

• Tuffa tider på jobbet, kollegor som säger upp sig, kollegor som väntas gå på föräldraledigt om några få månader

• Anställningstopp råder på grund av typ världsekonomin

• Ovanstående innebär att varken uppsagd eller föräldraledig kollega får ersättas.
   

• Stor tung bil vars växellåda har rasat.

• Växellådan är av typen automat

• Ovanstående innebär två saker - ruggig tömning av plånbok och andra ekonomiska resurser, samt ingen möjlighet att hämta saker (eller köra saker någonstans) i hästtransport
   

• Hund som är ovårdad och i behov av tovutredning

• Generellt negativ inställning till tovutredning och utställningspäls

• Ovanstående kan innebära att min vardag lättar lite - genom att jag klipper ner utställningspudelns päls *ler*

Sen har man såklart en himla massa att glädjas åt. Seror, Vimsor, katter (i mängder...), pållar, Martinar (näe... en Martin, inte många), att man har ett jobb att gå till, att man har sin gamla kära "skrotbil" som troget startar trots kyla och elände och såklart att man än så länge, vad jag vet i alla fall, är frisk. Sedan Frida skrev sitt inlägg i sin blogg häromdagen har jag tänkt på henne och det orättvisa dagarna i ända. ...och då blir jag än mer deppig när jag är så här patetiskt och sitter och suckar över trasiga bilar, förlorade kollegor och snö... allt det går ju att åtgärda.

Dagens illustration; en bild från förr då man inte visste om så mycket annat än att leva i nuet... På bilden är jag nio år och överlycklig över att borsta lite på en shetlandsponny som hette Pepsi.

-6 C

Jag hade förberett ett inlägg här. Tyckte det var lite småroligt och riktigt fyndigt. Så läste jag en väns blogginlägg och fann mitt eget oerhört futtigt.

Några nya ord att fylla min egen "blogg" med finns inte idag.
Sänder istället en oerhört djup och varm tanke till min vän Frida och hennes familj. Frida har lärt mig nästan allt jag kan om hemsidor och bildbehandling i datorn. Frida är inte, liksom ingen annan heller, värd att drabbas som hon gjort.

Sluta tänk att du borde - skänk istället ditt stöd till cancerfonden. Jag har själv gjort det vid flera tillfällen, senast när min egen far gick bort för snart två år sedan.

Skänk gärna till Fridas ära.
http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=2197

-22 C

*skrattar* ...och jag som tyckte det var kallt vid ynka -17 grader... ja ja, man lär så länge man lever - NU är det kallt!

Ska egentligen inte sitta här alls, men jag måste bara skriva av mig lite...
Nummer ett - blev såklart inte någon utställning för mig och Vimsa idag! Natten till fredagen åkte jag tydligen på influensa, för jag fick inte sova många timmar mellan spyorna... Sedan var hela fredagen förstörd av frossa, utmattning och ett outhärdligt sug efter mat och dryck... som jag såklart inte vågade mig på eftersom det fortfarande rörde rejält i magen. Därmed INGEN kraft för att bada och fixa en storpudel i sånn cirka 6-7 timmar...

Natten till idag vaknade jag med 39 graders feber. Blir man trött, eller vad. Mycket irriterande att inte få prova konkurrensen när vi har gått upp i unghundsklass, men vad gör man? Martin gick inte att övertala till att åka ner och visa Vimsa ;-)

Idag har jag istället legat i sängen större delen av dagen. Vågade mig på att äta lite i morse och lite ännu mer mitt på dagen. Fast bara knäckebröd och nyponsoppa eller a-fil. I kväll vågar jag mig på kyckling och ris, det ska ju vara snällt.

Vågade mig också ut för att göra det lilla jag orkade i stallet. Allt har frusit. Nej, inte vattnet i sadelkammaren (det som kommer ur kranen där - det i hinkarna i sadelkammaren är fruset. Tidigare kunde vi tina vatten där... men icke!) Jag gav upp min anti-halm-tes och strödde med halm ovanpå den stelfrusna spånbädden till våra hästar. Jag ogillar mycket att mocka i halm, men jag ogillar än mer att hästarna ska behöva frysa i sina sängar. Får väl bita i det sura äpplet i morgon istället.

Nu ska vi snart äta och sedan blir det förmodligen sängen igen. Är jag piggare i morgon MÅSTE jag bada storpudeln. Hoppas inte vattnet i huset fryser till dess eller att det blir elavbrott lagom tills jag ska föna henne torr... *puh*

 

-17 C

Nu är det bra kallt! Det biter bra i kinderna bara man går sakta ute på gårdsplanen! Spånet i boxarna fryser och det är svårt att skilja på frysta spånkucklor och skit :-) Konstigt nog (!!) så är hästarna varma under sina 300 grams vintertäcken - kanske är det bara jag som är lite extra frusen så att jag gärna fryser lite å hästarnas vägnar också? ;-)

Stallet i vinterskrud

Idag har jag varit till veterinären med de små kattbusarna Paus och Pialotta. De har blivit kastrerade resp steriliserade så att vi inte ska behöva få något bråk mellan Paus och Pixel och så att vi inte riskerar att få fler kattungar framöver :-) Blir så många katter på gården då... (vi var ju inte direkt så ambitiösa med att sälja dem, menar jag...)

Vimsa var också med till veterinären. Jag trodde hon hade fått våtexem mitt i vintern så jag har fått klippa (!!!) bort päls på ena bakbenet. Det är en av benbollarna som hade råkat få en ganska rejäl tova och tydligen har det stannat kvar snö där som smält under pälsen... fast när veterinären rakade rent området och tvättade så tyckte vi båda att det var svårt att bestämma orsaken till exemet. Fanns två rivmärken i skinnet så det kan lika gärna ha varit två rivsår (kanske någon katt som har bråkat lite med henne) som i sin tur blivit lite infekterade och som gjorde att hela området klabbade igen... Nåja. Jag hade behandlat med asolsprit och det hade torkat ut det ordentligt, så veterinären tyckte bara jag skulle fortsätta så. Själva "attacken" hade avstannat.

Puh! Det var ju skönt att höra. Eller ja... om vet hade sagt att det var allvarlig spridningsrisk och att "vi måste nog raka av hela pälsen för säkerhetsskull" så hade jag nog inte direkt blivit ledsen för det heller... Nu har jag ju inte något riktigt bra skäl att hoppa över MyDog nästa helg... *suck* *ler* Fast det är faktiskt bakbenet mot domaren (dvs vänster) som har blivit av med en stor del av pälsen på "fot-bollen". Nåja. Om det inte blir klassvinst och placering i BTKl så kanske jag ger upp utställandet och låter Vimsa bli en promenadhund och skogsröjare istället. Vi får se.

Spindlar spinner nät även vintertid och med lite
frost i så blir det så här vackert!

 

-12 C

Förutom ett halvseriöst nyårslöfte i januari 2009 (det var visst något om att minska godisintaget och öka rörelseuttaget) skrev jag följande mjukt inluddade "mål" för året...

"Andra saker 2009 gärna får innehålla är en officiell utställningsdebut för Vimsa, ett par härliga agilitylopp med Sera, en dressyrtävlingsstart med Bandy och mycket gärna 16 stycken finfina finullslamm fram i april-maj!"

Dags att summera hur det verkligen blev då!

Vimsa:  2009 innehåll inte mindre än fem officiella utställningar i juniorklass med totalt 4 st CK och två placeringar i Bästa Tik-klass! Inte ett dugg illa för en Vimsig liten pärla som friseras och visas av ägaren :-)
Under året genomförde Vimsa även ett MH med helt okej resultat.

Sera: Nja... så där värst många agilitystarter blev det ju inte förstås... Vi startade en tävling i Örebro i maj. Där gick agilityklassen jättebra och alla kontaktfälten var felfria! Efter den klassen var det en oerhörd väntan till nästa och då åkte vi hem istället. Sedan var det fyra starter i Bollebygd. Vid den sistnämnda gick all agilityluft fullkomligt ur mig! Tröttnade helt på agilitymiljön med gapskällande hundar i tälten kring banan och med så pass tighta referenstider att endast ETT ekipage kom runt klass 2 (agility och hopp - alla storleksklasser inräknade) på hela dagen. När det blir SÅ tufft så tycker nog jag att hela tjusningen med sporten är på väg att blekna rejält.

Däremot lade vi träningsmanken till och nötte ordenligt inför klubbmästerskapet i år! Sera och jag hade två inteckningar i vandringspriset och 2009 fick vi även den tredje inteckningen! Därmed är det vackra vandringspriset säkrat för all framtid!

Visst är det väl superfint - Götene Brukshundklubbs vandringspris i agilty!
Efter tre inteckningar är det mitt och Seras!

Bandy: Någon start i dressyrtävling blev det inte, men väl en start i tävlingsklass distans! Efter en uteslutning i vår första CR gjorde vi ett nytt försök på Sydnärkes vackra distansbana. En godkänd CR där gav oss klartecken att starta tävlingsklass, vilket vi gjorde på fjolårets debutbana - Billingeritten! Dessvärre blev Martin och Bento uteslutna efter halva sträckan och och jag och Bandy fick rida sista slingan ensamma... Jag drabbades litegrann av tävlingsdjävulen och satte upp farten rejält! Tack vare det kom vi i mål med snitthastigheten 12,4 km/h. Vi pulsade in på 50 slag och genomförde hela tävlingen utan minsta anmärkning i protokollet. Första tävlingsklassen genomförd och godkänd!

Bandy och jag precis inkomna till grind efter första 3-milen på Billingeritten.
foto: Ida Deldehed

Fårena: Mycket bra gissat av mig där... det blev faktiskt 16 finullslamm! Eller ja... det blev 16 levande. Två jättefina bagglamm var tyvärr dödfödda. Hur som helst så växte 16 vildbasar upp på gården och allt om våra får och lamm finns att läsa på www.skarsbackefinull.se Den hemsidan kom till världen under 2009. Välkommen dit!

Övriga händelser värda att summera:
För det första - Martin friade och vi gifte oss den 31 juli i Kiruna Stadshus! Underbart minne från en kanonfin och härlig stad!

Martins hund, Ica, togs oväntat ifrån oss efter ett hastigt förlopp av livmoderinflammation. Hon vilar hos oss under den stora eken.

Pyssla nedkom med två jättesöta kattungar. Eftersom de bara var två och de var så oerhört söta fick de stanna på gården. Paus och Pialotta döptes de till. (Den sistnämnda döptes efter en välkänd fd svensk hopphäst!)

Ridmässigt så var vi på ett toppenläger för distansryttare i Dalarna och sedan ännu ett läger i hoppning och dressyr hos Jenny K. Som vanligt mycket lärorikt!

För det nya året, 2010, har vi följande mål:

Vimsa: Att lära in agilityhindrena så att det i framtiden går att starta klass 1 med henne. Dock inte säkert att själva starten blir under året, det beror helt på vilken agilitytalang hon bär på :-)
Utställningsmässigt så nöjer jag mig med målet att orka behålla pälsen tills dess att hon fyller två år. Om jag gör det, så innehåller året ett par utställningar också.

Vackra Vimsa!

Sera: Under december lärde jag mig att pudlar faktiskt kan bli tjocka - det är inte alltid bara päls som luras! Seras mål får bli att gå ner ett par välbehövliga kilon! I övrigt får hon leva pensionärsliv och bara njuta. Tror inte att det blir någon agilitystart för henne - möjligen ett klubbmästerskap till, men det får vi se.

Bandy: I år kan nog den där efterlängtade dressyrstarten ändå komma! Jag ska tydligen ingå i klubbens dressyrlag... hmm... Attans snäll klubb - jag som absolut gröngöling på dressyrtävlande får ändå ingå i laget! Kul! Ser mycket fram emot det!
Distansmässigt är det fyra tävlingar som ligger bra tillhands. Målet är såklart att få ännu en godkänd tävlingsklass 50 km, så att vi får starta i tävlingsklass 80 km sedan (kvalificeringskrav är två godkända T50). Den starten kommer dock inte under 2010. Ett annat mål för distansen är att få bättre tempo i grind - att våga pulsa in snabbare!

För fåren: blir eventuella mål publicerade på www.skarsbackefinull.se Där kommer i alla fall vårens lamm att finnas! I år väntar vi lamm efter tre olika baggar, ska bli mycket spännande!

* * * GOD FORTSÄTTNING * * *
önskar Sofia, Martin och alla djuren...!